Nu ska prestationsspöket dö och kreativiteten ska flöda. 
Den senaste tiden har känts ungefär så här. Som en vägg. Jag har sovit, sovit, sovit. All kraft har gått åt till jobb, tankar och till att inte vara kreativ. Det har inte varit något vidare, även om det varit nödvändigt. Men nu, med fullmånepigghet i kroppen så känner jag att det har vänt. Muren är riven. Jag kan andas igen. Det är inte så att jag har brist på idéer. Men kraften och modet till att utföra dem tryter. Och så inbillar jag mig att allt jag gör måste resultera i ett mästerverk. Jag tycker att så fort jag sätter mig vid pysselbordet så måste något vackert produceras. Det är så klart ett klassiskt misstag. Det vet intellektet. Mina kreationer måste inte bli något, men det är svårt att komma ifrån det där.
Men jag tror att jag kommit fram till en medicin. Jag har upprättat en pysselbok som det kommer att komma smakprov ur senare. I pysselboken kan jag kladda, göra fula collage, skriva dikter, skriva odikter, rita, skissa... Och det behöver inte bli ett endaste dugg! Det är fritt från produktionskrav och meningen är bara att jag ska spåna, kladda och gå loss.
Det låter kanske enkelt. Men för mig är det inte det. För jag sitter där med trevande penseldrag och tycker att allt blir fult. Varje urklipp känns fel och stavelserna börjar stamma...
Men varför är fult så hemskt? Det gör inget om det blir fult. Det är värre att det inte blir någonting alls.
Nya tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar