En dröm som jag hoppas var en engångsföreteelse.
Jag klättrar uppför i en brant och en stenig bäck. Det forsar vatten och jag måste uppåt snabbt. Längs mina fötter springer snabba fåglar, som stora storspovar. De är väldigt irriterande. Stora, grå stenar i bäcken är också i vägen. Jag vet inte varför jag klättrar i vattnet. På sidan av bäcken sitter en gammal kompis och hennes fru i grönskan och tar det lugnt. De säger åt mig vad jag ska göra. Jag måste ned i en sjö och in i ett tält. Jag vill inte, men känner att jag måste. De har redan varit där.
Jag klättrar ned igen från bäcken och ställer mig i sjön med vatten till midjan. Jag går fram till ett cirkustält som står mitt i sjön. Tältet är rödlila och väggarna är av tung, blöt plast. Jag måste in i tältet och fråga en clown någonting, men jag uppfattar inte riktigt vad. Jag är rädd att för att drunkna då jag lyfter på tältduken för att ta mig in till clownen i tältets mitt. Det är fler dukar, fyra stycken och de är tunga och äckliga. Clownen där inne pratar bara rappakalja och jag förstår ingenting. Jag blir väldigt frustrerad för jag vet att jag måste förstå något inne i tältet. Han snurrar häftigt och det blir vågor och det brusar. Jag är rädd för att drunkna. Hela miljön är väldigt riskabel och jag vill mest bara komma undan allting.
Jag var trött i benen då jag vaknade. Vattnet tror jag handlar om det undermedvetna och rädslan för att drunkna kanske oro för vilka tankar sig som gömmer sig under ytan.
Och att klättra... Det är kanske den där motvinden i livet som nu är på väg att vända mot en omvälvande orkan i medvind.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar