Ett obehagligt äventyr... Jag och min familj sitter vid ett fint restaurangbord på en stor byggarbetsplats/parkering. Det är vit duk och väldigt flådigt. Vi väntar på att få in vår fina mat. Stämningen är stel och konstig. Alla är tysta. Det kommer in en kypare som noggrant häller upp exakt lika mycket Loranga i alla glas. Det blir lika mycket Loranga i alla glas och jag blir imponerad hur den gråhårige kyparen kan hälla så exakt lika mycket i alla fyra glas. Vi har inte beställt Loranga utan vin. Men ingen säger något. Vi sitter tysta.
Sedan får jag in en tallrik med potatis och hjortkött. Jag vet inte varför jag inte protesterar mot att jag får in hjortkött. Men jag låtsas som ingenting och äter en tugga av hjortköttet och hoppas att det ska hjälpa. Att det ska bli lugnt om jag gör det. Men är fortfarande tyst och stämningen är konstig.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar