Som en död kråkfågel ungefär. Eller åtminstone litet känns det så.
Som att luften har gått ur mig och ingen ny vill in.
Vakum och frusna fingrar som smattrar ihop små artiklar. Tiden slår nya världsrekord, så snabbt går den.
Det känns inte som jordens undergång, men som en död kråkfågel som jag hittade i solen i Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar