Jag kunde då aldrig tro att jag skulle sitta och vela mellan vilken bil som jag ska paniklåna storkovan för att kunna köpa.
Nissan Micra, Honda Civic eller en Nissan Almera.
Jag vet ingenting om dem eller någon annan bil.
Det känns helt overkligt.
Orimligt, men samtidigt fantastiskt. Jag har inte upplevt att jag varit låst tidigare, men nu kan jag åka hur jag vill. När jag vill.
Den här tanken har aldrig slagit mig innan.
Alla självplock på plommon, potatis, tomater, majs och allt annat ligger helt plötsligt inom räckhåll.
Hela Skånes loppisutbud finns inom ett några gasningar och kurvor.
Alla skogar och sjöar är inte onåbara. Jag kan åka till dem när jag vill.
Förlåt för all koldioxid. Förlåt för konsumtion.
Men utan bil inget jobb... Men med bil så ligger hela världen där och bara vill att jag ska omfamna den ännu mer än tidigare.
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar