Råttor och döden

Dagarna efter att Mao dött så börjar hans brorson Trollet att få likadana bruna fläckar på nosen och svansroten. Det känns väldigt fint på något sätt.
Jag saknar Mao hemskt mycket. Hans bror Kjell saknar honom också.Det är ändå tur att Möbius och Trollet finns. Dessvärre är våra råttor ganska svårfångade på bild, men när de är nyvakna kan man nästan få dem att fastna.

Vila i frid

Semester i Jämtland. Jag åkte tåg med alla fyra råttor. Min och Jonas fina råtta Mao verkade ledsen redan efter ett par timmar. Lunginflammation.
Jag vet inte om det var stress, ålder eller något annat. Han fick antibiotika. Han fick nyttig mat, vatten på sked, lugn och ro. Oändligt med kärlek.
Inget hjälpte.
Imorse fick Mao åka till veterinären för sista gången. Jag satt med honom. Det brann ett ljus för honom.
Jag hade gjort allt. Han blev bättre och sämre om vartannat. Till slut blev han ändå så dålig som ingen råtta ska behöva vara. Hans lungor orkade inte mer. Jag grät.

I bilen utanför väntade mamma och Maos bror Kjell. Vi åkte ut till skogen för att hitta en skuggig plats för begravningen.
Mao gillade skugga. Han gjorde som han ville och var ganska speciell. Han gillade skugga och att sitta i hörn. Observera och känna in. Bara vara. Han var nöjd med det.
Han var nöjd ända till slutet.
Jag är tacksam över att få ha lärt känna en stor vit råtta med röda ögon.
Mamma och jag gärvde en grav, en djup grop i skogen. Sedan tar vi några steg bakåt för att se hur det ser ut. Två fallna små träd har lutat sig mot en tredje, frisk gran i mitten. Precis framför de tre träden hade vi grävt graven. Det kändes alldeles rätt.
Men vad är det för symbol? En uppochnedvänd algiz-runa? Jag vet inte om jag förstår innebörden av det. Om det är något annat? Jag vet inte.

Mitt i tystnaden hör vi en korp ihärdigt kraxande. En korp, som bär budskap mellan de levande och de dödas värld. Det var fint. Jag plockade tre rödklöver och tre midsommarblomsterblad och lade på Maos grav.
Sedan fick Kjell se var hans bror begravts och att där var alldeles lugnt och bra.Vila i frid Mao.

Det dubbla med döden

RP Encore
Julia DevilleFör den som vill kolla in en kattmatta och annat så kan du spana in Julia Deville litet extra.
Loved to Death
Tokyo Macabre
RP Encore
Jane Wynn
Okänd

Döda djur är skitinne.
Men det är inte därför jag samlar skelett som jag hittar i naturen. Det är inte därför jag sitter på tradera och dreglar över alla underbara kranium som kan bli mina. Det är inte på grund av min trendkänslighet som jag kokar skelett rena i mitt kök.
Jag äcklas. Jag äcklas över att jag kan frossa i andra levande varelsers döda kroppar. Jag äcklas över livets litenhet. För samtidigt är uppstoppade djur och skelett inte värre än att äta kött eller ha skinnskor...
Men samtidigt älskar jag det.
Det finns en enorm respekt och ett stort ansvar att låna någon annans kropp för en tid. Och allt är så vackert.
Jag skulle aldrig döda något djur eller köpa något som blivit dödat för min skull.

Men tiden går och allt dör. Varför inte använda det som återstår?
Jag är vansinnigt facsinerad av anatomi och den är lättast att komma åt genom döda kroppar.
Jag vill frossa i livets litenhet och bräcklighet. Det gör mig spyfärdig samtidigt som jag är så förtjust så jag nästan spricker.

Men varför denna fascination. Varför detta frosseri i död? Och hur kan det bli trendigt?
Jag tror det är för att döden och mörkret inte riktigt tillåts ta plats i våra välordnade liv i våra tillrättalagda samhällen.
Det slår tillbaka. Helt plötsligt blir det förbjudna, det som ligger undangömt i källare och bårhus så lockande. Det vi inte ska titta på blir det vi helst av allt vill se.
Jag fungerar så.
Och jag vill inte se några löjliga zombiefilmer.
Jag vill se hur det jag inte ska titta på ser ut.

Så stilla får ingen stå

Som en död kråkfågel ungefär.
Eller åtminstone litet känns det så.
Som att luften har gått ur mig och ingen ny vill in.
Vakum och frusna fingrar som smattrar ihop små artiklar. Tiden slår nya världsrekord, så snabbt går den.
Det känns inte som jordens undergång, men som en död kråkfågel som jag hittade i solen i Lund.