Och ibland vill jag bara förvandlas till en långsam livsprocess som bara ska vara ifred. Som mossa.
Någon typ av influensa har invaderat hjärnan. Något som förlamar och förtrögar. Snor i hjärnan som inte går att snyta ut.
Jag hoppas det går att vänta ut.
Knäck och kola har omfamnat mina fotsulor och jag kommer ingenstans.
Inte mentalt och inte fysiskt.
Visst kan det vara bra att stanna upp. Men att fastna i civilisationens rävsax är mer plågsamt än att skjuta sig i foten.
Jag försöker få min hjärna att övermanna fingrarna. Fingrarna att ta makten över tangentbordet och få ihop två recensioner till som ska till den engelska tidningen. Jag försöker, men lyckas endast till hälften. Men det går säkert över. Men för ögonblicket känns det sumpigt.
Världen är äcklig. Som en bortglömd burk surströmming.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar