Det känns som att jag ska dö. Kvävas av min värdelöshet. Medmänniskornas blomstrande och fyrverkeriande egon sätter sig som en snara runt halsen och inte ens spyorna av avsmak kommer upp. Utan de fastnar och ligger och surnar.
Samhällskroppen har lagt sig på mig för att i ett plågsamt sakta mak kväva mig till döds.
Jag känner mig mindre än det lilla djuret Sniff.
Som en räddning finns då ett litet troll och hans familj. Ett mumintroll.
Då det känns som att alla makthungriga varelser på jorden ska sluka dig så kan jag tipsa om att "Kometen kommer" läst av Mark Levengood och så klart skriven av Tove Jansson gör natten mer sovbar och tiden mer uthärdlig.
Den slickar såren av de vassa armbågarna mot min sida och så kan jag i min enfald fortsätta att tro att världen är god.
Och det är den så länge troll finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar