Det hade inte varit omöjligt att misstänka att det här skulle vara mitt yttersta bevis på utomjordisk existens. Men det är det inte. Jag har fortfarande inte sett, eller i alla fall fångat något på bild som jag skulle hävda vara av bortomjordisk härkomst. Det här är maneter från Audubon aquarium i New Orleans. Det är inte fel att låta sig inspireras av maneternas tillit på att strömmarna för dem dit de ska, att allt kommer att ordna sig. Att bara vara gelé och nöjd med det. Inget motstånd, utan en fullständig tillit till oceanen. Jag känner att jag själv har en del att lära i den frågan. Precis så dimmig och suddig som vardagen kan kännas blev den här bilden. En blick in i flera världar, dimensioner som skuggar sig själv. Ibland får jag vara lite abstrakt.
Möt Majjsan. Kvinnan, kaoset, kosmopoliten. Jag är nördig och vill ha en gigantisk buffé med alla kosmos smaker. I urval: försöka samtala med de stora gudomligheterna, drömma, umgås med råttor, pyssla av alla typer av material och planera galenskap. Följ med på min resa mot ett kreativt och roligt liv. Sen tycker jag om att lyssna på elektronisk musik, tyda drömmar och virra omkring i skogen. Och är dessutom sambo med Jonas. Men jag vet inte vad jag ska bli eller var allt slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar