Idag firas Mardi Gras i New Orleans. Det är fettisdagen (men på franska), vilket det visserligen är här också. Men där skiner solen varmt och i paraderna kastas pärlor till höger och vänster.
Här hemma är det på ett annat sätt. Semlor ska ätas och det är bisterkylig februari och inte en palm i sikte.
På något sätt känns det alldeles rimligt med fastetid just nu, inte för att jag kontemplerar nämnvärt över Jesu prövningar i öknen, men för att det ligger i luften att vända sig inåt och inte fylla på med fler intryck.
Åkrarna är kala, bruna, träden fortfarande i vila och fåglarna vill att jag lyssnar på deras sång och inte tar mig för något annat i hela världen.
I kylskåpet blir kålrötter och morötter allt tröttare. Och nästan alla ord och intryck är bara så onödiga, just nu överflödiga.
Jag behöver krypa in under en åker och bara låta jorden tala ut medan jag lyssnar.
Alla mänskliga ord som kastas ut, här och på andra ställen gör mig trött. Det låter, låter, låter och jag har inte förmåga att ta in och processa allt.
I överflöd är just nu; smaker, åsikter, prylar, lyx, synintryck, ljud, möten, interaktion, samtal, uttryck, arbete passar det mig bäst just nu att ta en rejäl existensfasta.
Jag gör ingenting helt enkelt, men existensfasta låter lite mer seriöst tycker jag än att officiellt ligga på sofflocket.
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar