Vem säger att det omöjliga inte är möjligt?Efter ett halvår har nu äntligen vardagsrummet genomgått en metamorfos och förvandlats från ett ökengult helvete med smaklös bård till ett relativt smakfullt mörklila rum.
Efter målningen var det dags att besöka Trollenäs slott. Det innebar att jag fick lida helvetets alla kval och dessutom riskera två andra människors liv.
Jag övningskörde för första gången på väldigt länge. Jag hade 200 i puls, plågsamma svettningar och så vidare.
Jag är liksom inte den som svänger automatiskt utan jag måste tänka. Jag ser döden lura i varje kurva och varje rondell är definitivt slutet. Det är fruktansvärt läskigt. Min andedräkt luktar ångest och mina ögon ser bara död, även i backspeglarna.
Det började dessutom att regna och då kompletteras min framför-ratten-tortyr med att jag även måste hålla reda på vindrutetorkarna. Men jag höll bilen på vägen och klarade det.
Det vill säga; det kommer bli fler gånger. Så ett hett tips är att hålla sig långt borta från vägarna framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar