Visar inlägg med etikett dubbla känslor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dubbla känslor. Visa alla inlägg

måndag 30 augusti 2010

Inte så mycket tur

För några dagar sedan hämtades bilen på verkstan. Det blev dyrt, men bilen var hel och allt kändes strålande. Trots allt.
Jag kände tacksamhet för att jag kunde ta hand om bilen, mig själv och att jag kände mig nöjd med livet.
Jag och Jonas firade det hela med att åka ut till skogen för att grilla och bara vara. Fladdermössen cirkulerade ovanför våra huvuden och vi eldade små pinnar. I två timmar stod bilen på en parkeringsplats nära Häckeberga slott.
Då vi kom tillbaka till bilen hade någon smällt in rutan och slulit gpsen. Det var glas överallt och bilresan hem var väldigt kall. Därav nuvarande förkylning.
Det är verkligen en tålamodsprövning. En prövning i humöret och naturligtvis ett funderande över vad som ledde till detta.Kanske är det ett prov på att komma över världsliga ting och bara försöka hitta lyckan iallafall. Men visst blir man sur på det oprovocerade i att förstöra en bilruta för att stjäla en gps som ligger i handskfacket. En billig gps dessutom.Jag tror iallafall på att försöka möta det allt med kärlek. Det måste löna sig. Om inte annat så är jag fortfarande väldigt glad.

måndag 18 januari 2010

Det dubbla med döden

RP Encore
Julia DevilleFör den som vill kolla in en kattmatta och annat så kan du spana in Julia Deville litet extra.
Loved to Death
Tokyo Macabre
RP Encore
Jane Wynn
Okänd

Döda djur är skitinne.
Men det är inte därför jag samlar skelett som jag hittar i naturen. Det är inte därför jag sitter på tradera och dreglar över alla underbara kranium som kan bli mina. Det är inte på grund av min trendkänslighet som jag kokar skelett rena i mitt kök.
Jag äcklas. Jag äcklas över att jag kan frossa i andra levande varelsers döda kroppar. Jag äcklas över livets litenhet. För samtidigt är uppstoppade djur och skelett inte värre än att äta kött eller ha skinnskor...
Men samtidigt älskar jag det.
Det finns en enorm respekt och ett stort ansvar att låna någon annans kropp för en tid. Och allt är så vackert.
Jag skulle aldrig döda något djur eller köpa något som blivit dödat för min skull.

Men tiden går och allt dör. Varför inte använda det som återstår?
Jag är vansinnigt facsinerad av anatomi och den är lättast att komma åt genom döda kroppar.
Jag vill frossa i livets litenhet och bräcklighet. Det gör mig spyfärdig samtidigt som jag är så förtjust så jag nästan spricker.

Men varför denna fascination. Varför detta frosseri i död? Och hur kan det bli trendigt?
Jag tror det är för att döden och mörkret inte riktigt tillåts ta plats i våra välordnade liv i våra tillrättalagda samhällen.
Det slår tillbaka. Helt plötsligt blir det förbjudna, det som ligger undangömt i källare och bårhus så lockande. Det vi inte ska titta på blir det vi helst av allt vill se.
Jag fungerar så.
Och jag vill inte se några löjliga zombiefilmer.
Jag vill se hur det jag inte ska titta på ser ut.