Det är när livet är så här som det är som allra bäst. Jag hatar att fastna på bild, men här kryper jag på en nedfallen trädstam och fotograferar resterna efter något djurs kräftkalas. Jag glömmer bort allting annat. Huvudvärkar, nackspärrar, restskatter,komplex, misslyckanden och all världens svält. Jag spanar växter som växer på det gamla trädet, skalbaggarna som bor där, vattnet, de levande träden och himlen.
Livet är som allra bäst när jag helt glömmer bort att jag är en del av verkligheten. Och samtidigt är det just precis då som jag är allra mest i universum.
Det är Jonas som tagit bilden. Det kan vara i Torupstrakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar