Tills jag har mage nog att säga att något är bra nog så fortsätter den ofärdiga högen av kreationer att växa. Mina kretationer mognar, svalnar och väntar på att få bli klara. Det är inget fel i det. Jag har inte bråttom. Jag förbjuder mig själv att ha bråttom. Saker måste få ta sin tid. Mina kreationer måste få gro och sedan växa långsamt.
Skog, sagor och allhelgona är huvudinspirationen just nu. Och jag vill bara lägga huvudet mot mjuk mossa och andas. Liksom sjunka ned i jordens vila. Och där hitta en gnutta ljus och livskraft att bära med mig. 
Men det är samtidigt en plågsam process, att vänta och att vara onöjd. Jag vill att allt ska ruttna och transformeras så att jag kan få prylarna att återuppstå.
Det är väl bara att erkänna att det brinner en liten kaoseld här någonstans. Så det var kanske inte någon slump att det brann i ett vindsförråd i mitt hus här förra veckan. Fast å andra sidan tror jag inte så mycket på slumpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar