Vibrerande vacker höst till trots så känner jag mig som om jag vore inrullad i ett par varv bubbelplast. Så där litet avdomnad, okänslig och världsfrånvänd. Det är inte ens roligt att pyssla. Jag satt och svettades med ett spindelnät i svart plast igår men blev bara arg på att det inte blev klart.
Och sedan skämdes jag för att jag har så bråttom. Och för att jag tycker att det är tråkigt. Trots att pysselbordet är städat och att jag hittat massor av fjärilsvingar...
Men nu har jag nya planer.
Och jag hoppas att glädjen ska komma tillbaka. Men jag kanske har skrämt iväg den. Jag tror att jag gör det då jag letar, försöker och kramar för hårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar