En grå mellantid

Tomma worddokument biter mig i hornhinnorna. Fingrarna vägrar inför tangenterna, inte av blyghet utan kanske mer av rädsla. Och av huvudvärk.
En genomgående kramp som gör att jag inte lyckas med någonting, kanske inte ens försöker...
Pysselbordet står orört och lerugglor tittar ledset med sina glaspärleögon på mig. De ber om att få bli klara. Men mina fingrar är i karantän och just nu gör jag ingenting.

Och som strössel på eländeskakan så har jag sett sista avsnittet av Lost. Tomheten är total. Vad gör jag nu?

Men jag tror det är bra.
Jag är nöjd att jag på något sätt unnar mig den här tiden av flottig lugg, odiskad disk och massor av te. En själslig sömn som måste till för att jag ska kunna leva igen.