Sommaren, sensommaren och början på hösten har kantats av väldigt många skalbaggar. De har kommit gående litet varstans. De har krupit närmre. Och jag har välkomnat dem. Jag har på senare tid börjat tycka väldigt mycket om insekter. Det känns bra. Det känns bra att inte bara gilla de söta djuren. Men den här skalbaggen är bara något av det vackraste som finns.
Och det finns ingen anledning att vara rädd för skalbaggar. Egentligen finns det säkert ingen anledning att vara rädd över huvud taget. Men jag är ganska bra på att vara rädd iallafall.
Enligt Solöga vill skalbaggen säga mig:
Ge dig själv tid att växa. Din gåva är att känna dig väl förberedd.
Skalbaggen tar sig alltid för vana att sätta sig själv i första hand. Börja med att befästa kärleken till dig själv och sprid därefter kärleken till andra.
Så faller omaka pusselbitar på plats.
Och vävs ihop med nya pussel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar