Ord om jord

Livet börjar med jord. Och med lera.
Lugn och lera.
Jag har känt att jag saknat att skapa i lera, men att jag samtidigt inte har tid och kraft att fokusera på en hel kvällskurs. Energi och fokus räcker inte just nu.
Sedan gick några veckor och jag blev bönhörd. Plats för både vila och lerig kreativitet skapades. Keramikverkstan där jag gått tidigare ska ha en intensivhelg i slutet på november. Och jag har anmält mig.
Det ska bli helt fantastiskt. Det basala i att forma utifrån en alldeles nollställd och orörd lerklump lockar.
Samtidigt som det finns oändligt många finesser i lerans värld som jag inte är i närheten av att behärska ännu. Det gör ingenting, för jag får i alla fall prova, leka och bli smutsig om fingrarna.
Det som ska hända händer. Så behagligt att veta att det faktiskt fungerar så.