Stagnelius har sagt att kaos är granne med gud.
Jag hoppas att jag snart träffar gud.
För kaos är iallafall här nu.
Men det känns ganska bra. Kaos är bättre än stiltje. Mycket bättre.
Jag får jobba och det är roligt, men det är nervöst att köra bil. Eller egentligen är allting nervöst, men jag försöker att inte låtsas om det, så kanske jag glömmer bort det.
Igår körde bil jag i flera timmar. Jag försvann någonstans i närheten av Höör. Men det fanns tillräckligt med bensin för att jag skulle ta mig tillbaka till verkligheten. Efter ett rätt rejält stycke med passerad tid och mobilsamtal utfört på motorväg.
Människor har gråtit då jag pratat med dem i telefon. Dock inte på grund utav mig utan på grund av verklighetens vidriga våldtäkt på deras förut lugna tillvaro.
Jag har fotograferat.
Jag har kollat på en bowlingbanan/bar/gokartbana.
Galenskap är bättre.
Hatkärlek till verkligheten, men det spelar ingen roll vad jag känner för det finns inget direkt långvarigt eller stabilt alternativ till verkligheten.
Men jag ska hitta det. Men till dess nöjer jag mig med den här planeten och den här dimensionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar