Stora tumhållardagen

Imorgon är det. 09.00 kommer det att tändas ljus i Överturingen för att bringa mig tur.
Jag frågade körlärar-Roger om hur han tyckte det gick för mig efter jag kört min sista körlektion innan den stora dagen.
- Det var väl ingen katastrof, svarade han.

Inget mer sade han. Ingen mer information gick att få fram. Det var väl ingen katastrof. Hur ska jag tolka det? Är det ens lönt att jag försöker köra upp imorgon eller går det så sjukt bra så att jag kan luta mig tillbaka och unna mig att köra med ett par promille imorgon. Eller? Jag vet inte. Jag har ingen aning. Körlärare och jämtlänningar kanske inte brukar vara superlativens okrönta konungar, men ändå. Att på det viset förvägra en nervös människa information.
Jag har börjat umgås allt mer intimt med det kära magsåret, men kanske imorgon, då den stora tumhållardagen lidit mot sitt slut kan jag börja min själsliga rekreation.
Hoppas hoppas.

Och håll tummarna imorgon.