En inblick i utveckling

Idag arbetar jag min första dag på kontor i Lund. Det är inget mer skrivande på Malmökontor för min del.
Lund luktar nyduschat och jag känner mig gammal och lätt. Gammal för att jag är äldre än många av de studenter som trängs på gatorna och lätt för att jag inte har någon kurslitteratur, längre. Jag har pluggat i Lund i fyra år. Visst kan jag sakna det, men samtidigt är det skönt att känna att jag har egna ben att stå på och att jag har klarat av att plugga och avverka de där måste-åren som jag inbillade mig att jag behövde. Men jag tror att jag behövde få något slags kvitto på att jag dög inför mig själv och därför var tvungen att plugga.
Jag behöver inte tentaångest, i alla fall inte just nu.
Men samtidigt är det ju bra att lära sig saker och jag skulle inte för en sekund vilja ha alla de där anatomistudierna och filosofiuppsatserna ogjorda. Men jag har insett att sjukgymnastik och universitetshierarki inte var min väg att gå.
Kanske behöver jag gå omvägar ibland för att inse att det är rätt mycket kunskap och vetskap som finns inom mig om jag bara vågar kolla. Och kanske hade jag inte gjort det om det inte varit för att jag svimmat inför halvklass på en obduktion eller hållit käcka gympapass till Systrarna Graaf-låtar, klämt på hundratals knän och läst mig till nackspärr och visdom...