Mitt hår, min fot och havet

Ribban i min tappning

Här är tre bilder som jag tagit med inspiration från den japanska fotografen Asako Narahashi.
Ribban från andra sidan. Jag har tagit bilderna med tången vajande längs vaderna och kameran i en fryspåse.

En inblick i utveckling

Idag arbetar jag min första dag på kontor i Lund. Det är inget mer skrivande på Malmökontor för min del.
Lund luktar nyduschat och jag känner mig gammal och lätt. Gammal för att jag är äldre än många av de studenter som trängs på gatorna och lätt för att jag inte har någon kurslitteratur, längre. Jag har pluggat i Lund i fyra år. Visst kan jag sakna det, men samtidigt är det skönt att känna att jag har egna ben att stå på och att jag har klarat av att plugga och avverka de där måste-åren som jag inbillade mig att jag behövde. Men jag tror att jag behövde få något slags kvitto på att jag dög inför mig själv och därför var tvungen att plugga.
Jag behöver inte tentaångest, i alla fall inte just nu.
Men samtidigt är det ju bra att lära sig saker och jag skulle inte för en sekund vilja ha alla de där anatomistudierna och filosofiuppsatserna ogjorda. Men jag har insett att sjukgymnastik och universitetshierarki inte var min väg att gå.
Kanske behöver jag gå omvägar ibland för att inse att det är rätt mycket kunskap och vetskap som finns inom mig om jag bara vågar kolla. Och kanske hade jag inte gjort det om det inte varit för att jag svimmat inför halvklass på en obduktion eller hållit käcka gympapass till Systrarna Graaf-låtar, klämt på hundratals knän och läst mig till nackspärr och visdom...

Lansering av webshop

Nu har det hänt. Nu finns min webshop inte bara i tanken och framtiden utan också på riktigt. Majjsans universum

Om drygt en vecka fyller min blogg tre år. Och under nästan hela den tiden har min tanke varit att öppna en webshop. Först har grejerna varit fula, dåliga och jag har varit alltför värdelös. Kanske är det inte så längre. Kanske behöver det inte vara så... Och kanske har det aldrig varit så och nu har dimridån skingrats av klar höstluft och ren magi. För i all enkelhet och utan motstånd, ångest eller tråkigheter föddes den.

Fler prylar kommer så småningom för nu är det hej då blygsamhet och mesigt självförtroende.


Bilden på mig har Jonas tagit i våras.

Tandfén kommer ju aldrig

Här kommer det första smycke som jag har gjort på länge. Det är gjort av en gammal sked, mina eller kanske min systers mjölktänder (för vad ska man ha dem till om inte i ett smycke) plast, lite färg, ett gammalt fågelben och kedjor...

Kanske är jag på väg upp ur diket där jag nu legat i ett par veckor. Det känns i alla fall så. Känslor strömmar genom mig hela tiden. Ilska, ännu mer ilska och mitt i den där stormen så hittar jag ett ljuvligt flöde.

Jag har halkat av

Det är en underlig tid. Jag har halkat ur universums snurrande och cirkulation. Det är inte förkylningens fel, inte halsontets och inte min normala förvirring och marginaltillvaro i verkligheten. Nej, jag har hamnat i diket av min egen väg.
Men jag kommer tillbaka.
Jag letar mig upp. Försöker.

Osvenskt

Det här känns inte som en vanlig syn nu för tiden. Kor mitt på vägen. Massor av kor. Sist jag såg kor i en korsning var i Indien, men detta är Skåne.

De var alldeles lugna och fina men fyllde inte bara ängar, utan också vägen.
Eftersom jag körde bil så är det Jonas som stått för plåtandet.

Om utmaningar

I smyg gillar jag så kallade utmaningar. Jag vill veta var gränserna sitter, hur de ser ut och i vilken utsträckning jag kan bli bekant och kanske vän med dem.
Utmaningarna väljer jag inte utifrån någon regelbok utan det är magkänslan som styr, hoppas jag i alla fall.

Det kan vara att läsa egenskriven poesi på skolavslutningen (skönt att ha det gjort), hänga i tio köttkrokar och sväva endast förankrad i min egen hud, komma med i tävlingsgruppen i kickboxning, våga hålla en föreläsning mot rasism, prova på att åka slalom, springa ett halvmaraton, testa att göra en scarification... Det är några av de företeelser som jag provat.
För det mesta vill jag vidare när jag provat en sak. Och så är det även nu.
Idag börjar träningen inför Berlin maraton 2013! Nu ska det in massor av luft under vingarna och jag ska våga.

Nina Hagen bekänner

Idag kommer Nina Hagens Bekännelser ut. Jag kan knappt bärga mig tills jag får sätta mig i min fåtölj och plöja den. Det är höst och jag är trött. Och det enda som står på agendan är vila, te och böcker.
Okej, det är inte hela sanningen. Det är lite jobb också, men jag jobbar på att skära ned lite på den fronten. Jag lovar.

Om vardaglig generositet på Hemköp

En sak som jag jobbar väldigt mycket med just nu är att inte vara snål med mig själv. Jag försöker att inte vara blyg och att inte hålla inne på information om mig själv i onödan. Jag kan inte fortsätta utgå från att allt som tangerar mitt jag är totalt ointressant.
Det är bara hämmande för mig själv och bara dumt, onödigt och självplågande. Och det ska väck och bort snarast.

Igår när jag blöt som en dränkt katt handlar mat tillsammans med Jonas på Hemköp får jag ett gyllene exempel på vad generositet handlar om.
Jag står och lastar upp varor på bandet i kassan. Det är onsdagsgrått och jag är förutom blöt både trött och hungrig. Det kanske kassörskan ser.
För sedan frågar hon om jag inte vill ha ett recept på en härlig höstgryta. Det vill jag självklart ha.
Hon tipsar om att jag kan använda flera av grönsakerna som jag köpt i grytan och att den är både nyttig, enkel och fantastiskt god.
Så otroligt otippat och generöst. Jag lär!

I grytan ska man koka grönsaker i några förpackningar krossade tomater. Man kan ha vilka grönsaker man vill, men det är viktigt att ha med rotselleri för då blir det rikitgt gott!