måndag 29 juni 2009

Och sedan leviterade jag


På internet finns mycket information. Ofta vet jag inte vad jag ska göra med information. Jag tillgodogjorde mig informationen här och lät det bero. Passera.
Jag tänkte att lucida drömmar är för dem som har mycket mer tid och är mer mentalt utvecklade än mig.
Sedan somnade jag.

Nattfjärilar överallt. De gick sönder och fläckade vit hud. Smutsade ned. Sedan upptäckte jag att jag hade förmågan att vifta bort dem som jag ville.
"Nu drömmer jag", tänkte jag.
Då man har den känslan så ska man göra vissa test för att kontrollera om man har klardrömmar på riktigt.
Till exempel räkna sina fingrar och om de är fler än fem så drömmer man.
Jag räknade mina fingrar, men de var fortfarande bara fem. Jag hörde radion och tänkte att jag måste ha vaknat. Sedan lät jag medvetandet sjunka ned mot kudden igen.
Andra testet.
Tryck ett finger genom handflatan. Går fingret genom handflatan så drömmer man.
Och mitt pekfinger gick genom handflatan.

Nu kunde jag göra precis vad som helst.
För första gången var jag medveten inne i mitt undermedvetna och kunde göra vad jag ville i hela världen.
Instinktivt och som vanligt ville jag flyga. Men så fort jag tänkte den tanken så fick jag svindel och vågade inte.
Istället: blackout.
Vad gör man då man kan göra precis allt i hela världen men är för rädd för att våga flyga?
Jag började dra fingrarna genom min kropp. Armar och ben utgjorde inget motstånd.
Sedan tryckte jag in fingrarna i Jonas rygg. Min kropp var inte så kul utan jag ville veta vad som hände inuti någon annan. Fingrarna letade efter inälvor. Sedan lät jag handen gå in genom hans rygg och ut genom magen. Det gick utan motstånd, som om han vore ett spöke.
Sedan tittade jag ned på mina fötter för att upptäcka den behagliga synen och känslan av att jag leviterade. Ungefär tio centimeter ovanför marken befann jag mig och kunde med tankens kraft glida mellan rummen.
Men jag vågade inte gå ut.
Vad skulle jag hitta på härnäst. Jag var en medveten drottning av universum men min fantasi svek mig.
Tord dök upp. Jag tänkte att han kanske hade någon idé.
Och idéer har man i huvudet. Så mycket vet jag.
Jag tog mina händer på sidorna av hans huvud och in under huden. Men där fanns inga idéer, så jag fick låta händerna sjunka vidare in genom kraniet och in till hjärnan.
Jag tog på hjärnan.

Sedan vaknade jag och åt potatismos.

Inga kommentarer: