Jag paniksvängde ut på en åker...

Livet går vidare. För varje dag blir jag äldre och inte hinner jag uträtta så mycket för det. Särskilt inte nu, när negativa november precis övergått i deprimerande december. Men här tjänar inte gnäll någonting till. Är du arbetslös betyder ditt skrik ingenting.
Dagarna innehåller mest körkortsboken, men också litet prov på datorn. Det är segt. Föga otippat är det litet segt.

Men idag har jag iallafall övningskört.
Jag höll på att krocka med ett stillastående rådjur. Det bara stod där i beckmörkret längs vägen och såg så mjukt ut och jag ville liksom klappa det. Sen kom jag på att jag satt i en bil och rådjuret avvek från platsen. Med full hälsa.
Rådjuret hade så fina små ögon och såg mjuk ut. Rådjuret på bilden är troligen inte samma rådjur som jag mötte. Blir inte djur mörkrädda...
Sen körde jag vidare. Missade en avtagsväg och paniksvängde in på en åker. Det var inte min bästa sväng kan jag ju säga.
Inga vagnskador uppstod. Åtminstone inte vad jag kunde begripa. Det var mörkt. Det regnade och de nypåtagna vinterdäcken skar djupt ned i terrängen. Jag fruktade att bonde med grep skulle gå man ur huse och förvandla mig till slarvsylta.
För att så snabbt som möjligt avvika från platsen kastade jag mig ut ur fordonet och lät min handledare reda upp situationen.
Sen körde jag skamset hem.