Utsikt hemma hos far och mor från niotiden i morse.
Det var inte för att det snöade enormt mycket eller att jag har lust att klaga på väglaget som humöret har sjunkit till rekordlåga nivåer. Alla har överlevt första dagen på min intensivutbildning till så småningom lycklig innehavare av B-körkort.
Det spelar kanske inte någon roll eftersom körskolan nu vägrar ordna uppkörningstid förrän i mitten av januari.
Det är helt fruktansvärt.
Jag har uppoffrat hela mitt umgänge i Malmö, inklusive en konsert med Welle: Erdball nästa lördag och nu vill de att jag ska stanna kvar här i all evinnerlighet bara för att de inte ordnat med uppkörningstid.
Jag har för fan åkt över hundra mil för att få detta avklarat på kortast och minst smärtsamma tid.
Jag har lånat en stor summa pengar för att kunna klara av detta. Jag vill inte ha körkort för att vara fyllechaffis eller sitta och glida i nån jävla bil på fritiden. Jag vill ha körkort så att jag kan få ett jobb.
Arbeta.
Man ska inte se sig själv som ett offer, men jag kan inte låta bli att undra vad jag gjort för ont?
Vi får se hur det går imorgon. Nu ska jag vara besvärlig för allt vad jag är värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar