söndag 8 april 2012

Grönsäsongen är här



Det växer som tusan här. Rosenbönor, jättevallmo, ringblomma, spenat, luktärt, tomat och jag vet inte vad spirar.
Underbart.
Jag går runt och plockar, pratar, vattnar, flyttar, vrider och är så tacksam. Växandet, groendet och spirandet får mig att må bra. När jag inte mår riktigt bra, fyller dagar med tvivel och prestationsångest så vill jag att det ska växa ännu mer i krukorna. Omedvetet så tror jag att det är bara att haka på växandet. Och det är det ju!

Halsband

Fler enkla halsband.
Medaljongerna med fyr och bläckfisk har jag inhandlat på konsumtionsmeckat Walmart i New Orleans. (Det fanns så klart flera Walmart där)
Fynd finns ju på de allra mest otippade ställen. Även om jag tycker att återvinning, skräp-transformation och allehanda miljövänligt skapande är att föredra så kan inte bläckfiskar från Walmart utgå från mitt universum.

Och lite extra hjärta. Det behöver jag!
Självklart kan man klicka på alla bilder för att se dem lite bättre!

Svart och vitt


Stilleben i fönstret på mitt rum.
Kornigt, svart och vitt.

I torsdags köpte jag ett fint rött vin gjort på zinfandeldruvor (obs: inne!)Min tanke var att jag skulle dricka vinet och läsa någon bok eller göra något vettigt, kreativt och intellektuellt. Med mitt röda fina vin skulle jag känna mig kulturell, lyckad och bra. Hel som människa.

Men sedan har jag inte förmått mig själv att öppna den där flaskan vin eftersom jag inte har kommit upp i den intellektuella nivå där jag kunde tillåta mig själv att dricka vin för 89 kronor. Siestor, långpromenader, shit-chattande med spirande krukväxter, bokläsning och pysslande hjälpte inte. Jag blev aldrig fin nog för min flaska vin.
Det är ju löjligt.

Kanske kan man bli kulturellt förhöjd av fint vin istället?
Eller är det kanske bara att ta tjuren vid hornen och anamma en helt annan syn på universum.
Jag tror det.

Svart fågel

Svart spets, svart kråkfågel. Det behöver inte vara så krångligt, svårt och komplicerat. Jag är bra på att röra ihop och krångla till. Men jag tror att jag ska försöka göra det lite enklare för mig.
Varje ord jag säger måste inte tangera meningen med livet, varje sak jag gör måste inte vara överarbetad och noggrant utstuderad för att ha rätt att existera.

Cirkushäst

Jag har även gjort ett halsband med en trebent liten cirkushäst i trä. Den fick några pärlor till kompisar och lite spetsband. Spetsband är det bästa som finns just nu. Jag hittade lite gamla spetsar på mamma och pappas vind i julas och de kom väl till pass.

Självcensur – så pinsamt!

Jag har varit urdålig på att blogga den senaste månaden.
Det beror inte på lathet. Det är mycket värre än så. För vad är min koja i rymden om inte min plats, mitt lilla utrymme i vardagen och i cyberrymden.
Men någon del av mig har inte riktigt förstått det utan jag sitter fortfarande och tvivlar på mitt existensberättigande.

Jag tvivlar inte bara på mina ords läsvärde utan också på dess existensberättigande.
Har man hört något fånigare än en självcensurerande bloggare?

Att nedteckna sina tankar till ord är ett sätt att ta sig själv på allvar, ett sätt att existera. Det är ett sätt att finnas.
Och det här är mitt sätt. Min plats.

För att fira den insikten så har jag tillverkat lite prylar till mig själv. Som den här zombiefågeln som jag inhandlade i New Orleans. Den har jag gjort om till ett örhänge.

torsdag 8 mars 2012

Vår

Med någon typ av maratonmigrän, världens mest segdragna förkylning/influensa är jag fortfarande däckad och under alla ytor.
Men det hindrar inte våren från att knacka på dörren. Och idag knackade den väldigt försiktigt på fönsterrutan då årets första fluga visade sig.
Det finns inte riktigt någon hejd på hur glad jag är över den här lilla flugan. Den är långsam och promenerar modigt på kallt glas.

Dessutom sitter vad jag förmodar är ett skatpar i ett träd på gården och diskuterar högljutt nybyggnation av ett bo. Det inger också hopp.

onsdag 29 februari 2012

Fåglar

Ibland är livet nästan oförskämt bra.
Det började med att jag hörde fågelkvitter i morse på väg till jobbet. Jag kände mig rik. Det går inte att tvinga fram fågelkvitter, det går inte att köpa eller beställa. Det bara är. Och den korta tid av glada kvittrande fåglar får mig inte bara att känna mig glad, utan rik.
Därefter fortsatte dagen på temat förnöjsamhet och fåglar.
Jag fick klappa en brevduveunge som bara var några dagar gammal. Den var luddig, gul och såg väldigt ynklig ut.
Därefter fick jag hålla en stor tupp av någon specialarsort. Den var tung och andades så mycket långsammare än vad jag föreställt mig att en tupp ska göra.
Jag har aldrig hållit i en tupp tidigare.
Det är en stor dag idag.

söndag 26 februari 2012

Kollaps

Den här helgen har jag stiftat bekantskap med uttrycket kollapsforskning.
Det var ett helt nytt forskningsområde för mig. Hand i hand med djupdykningen i ämnet så har mitt immunförsvar genomgått en kollaps och jag har den värsta förkylningen på säkert ett decennium. I en lång parad av tekoppar och vattenglas har jag dränkt mig själv i David Jonstads senaste bok Kollaps -livet vid civilisationens slut.

Den är omåttligt svår att lägga ifrån sig och även om det inte är en bok som gör en sådär värst munter så är det ljuvlig läsning för alla som gillar undergångsfilm men har kvar en gnagande känsla av att allt inte står rätt till även efter eftertexterna. Den är också användbar för oss som saknar Mad Max-solbränna, Kevin Costner-gälar, inte tillhör na´vi-folket eller är så pricksäkra med skjutvapen. Själv är jag sämst på Kalashnikov. Jag har provat och det var långt ifrån någon självförtroendeboost. Men framförallt passar den väl den som inser att samhället och civilisationen som den ser ut idag inte är hållbar.

torsdag 23 februari 2012

Prinsessa

Sagovärlden med alla sina häxor, troll, spöken och elaka häxor lever ganska tynande tillvaro, åtminstone i den fullt synliga världen och på gågator och löpsedlar. Men där gamla traditioner och spår efter sagotid och enhörningsspår märks mest i den vanliga gråverkligheten är i kungahuset. Där finns fortfarande kungar, slott, drottningar, prinsar och prinsessor.

Och nu har det fötts en sprillans ny prinsessa. Och även om kungahuset kan kännas lite omodernt, föråldrat, gammaldags, hierarkiskt och dyrt så är det faktiskt en exotisk liten varelse som fötts rakt in i världen. Hurra.