Min älskade livskamrat och äldste-råtta Kjell blir bara tröttare, svagare och ledsnare. Han har varit hos veterinären flera gånger. Han vill inte simträna. Och nu inte heller äta medicin.
Bilen är dödsdömd. Tre verkstäder på en vecka har nekat den vård. Det har varit oändligt många praktiska saker att ta tag i, både hemma och på jobbet. Arga människor, restskatt, magknip...
Sedan kommer helgen. Ljuva underbara helg.
Jag hade planerat in loppisrunda, fotosession för mina nyskapade alster och fest. Litet andrum.
Men mina planer är veka. Ett muller från avgrunden skriker att jag inte ska någonstans. Det bubblar i alla avlopp i hela lägenheten och vatten börjar välla upp i golvbrunnen i badrummet. Felanmälan. Bara minuter efter att vi ringt på en rörmokare/vvs-person/jour-människa så väller det upp vatten ur toaletten och badrumsgolvet börjar bestämt vattenfyllas.
Jag och Jonas tar allt tyg som finns i hela lägenheten för att samla upp vattnet så att inte hela sovrummet ska bli förstört.
Rörmokaren kommer i omgångar. Och under monstermullrande och obeskrivliga ljud så forsar svart vatten ut i badrummet. Det är en obeskrivlig fasa och jag har aldrig sett så mycket svart vatten. Alla svär och vattnet strömmar.
Men sedan lugnar det sig.
Det här var innan den obeskrivliga fasan kom igång på allvar, innan vattnet blev svart.
Kanske kom flödet igång igen.
Redan på kvällen piggnade Kjell till. Och på söndagen köpte vi en ny bil.
Inte alls som jag tänkt mig, men säkert mycket bättre. Säkert precis det som ska hända. Kanske lyckades vvs-personen lossa på något.
Det är spännande för jag brukar få en härlig känsla av renhet och flöde då jag städat badrummet. För ett par veckor sedan då jag storstädade badrummet så uteblev den känslan. Det var inget jag tänkte mer på, men nu förstår jag varför. För det blev inte rent. Det var något i husets avloppsrör som satt kvar. Men nu kanske livet kan flyta litet friare.
Andrum.
Havsgröna glaspärlor och en nyckel (från Pärlshopen tror jag) bildar tillsammans det här senhöst-vinter-örhänget. 
Trasigt örhänge i form av piller samsas med en avbruten loppissked, en liten mängd epoxiharts och en halskedja också från loppis. 
Ett armband av loppispärlor och små fjärilar. Väldigt enkelt.
Jag tassar runt som en osalig ande där hemma. Jag tänder rökelser och ljus i hopp om att sovrummet/pysselrummet åter ska bli brukbart. I resten av lägenheten är det fullt med saker från sovrummet och källaren som räddas undan avloppsfukten. Det luktar illa och är trångt och stökigt. Det är inte optimalt. Jag jobbar stenhårt på att hålla modet uppe.
Jag har haft en superhelg i exil från kaoset. Bilder och berättelser kommer.
Det här halsbandet har också tagit lång tid att göra. Men tillsammans med bland annat kraniumhalsbandet och klockvisarna så hör det till en liten skara kreationer som hann färdigställas innan Vattenskadan. 
För att inte kedjan ska kännas alltför enkel och tråkig så har jag använt gröna glaspärlor och ståltråd till en sträcka. Sedan har jag blandat olika kedjor och pärlor.
Det finns bland annat svarta lavapärlor, silvriga löv och bak i nacken finns en lien trollslända.
Fastän jag tagit nästan hundra bilder på fjärilen så kommer den inte alls till sin rätt. 
Det här är min senaste kreation som äntligen blivit klar. Ett gammalt halsband med glaspärlor från loppis tjänstgör som bas. Sedan har jag fäst en akrylplatta med spets (från Panduro) med en rosett av spetsband och ett fågelkranium. 
Exakt vad det är för fågel vet jag inte. Men jag har vitnat/rengjort benet med litet klor. Tyvärr var näbben bruten, så den är limmad. Men det tycker jag inte gör så förskräckligt mycket. Kraniet hittade jag i somras i en tånghärva vid havet. Och det har legat och mognat tills nu.
Nu lär det dock dröja ett tag tills det blir mer nygjort pyssel eftersom mitt pysselbord står i sovrummet och där är pågår torkning efter avloppsvattenskada för fulla muggar. Så jag lever i exil rent pysselmässigt, men samtidigt kanske det bara är bra för då blir det litet mer tid till virkning och annat.
Väldigt enkelt men lika effektfullt; ett par klockvisare från Claes Ohlson, några metallringar och en örhängskrok. 
Min älskade livskamrat och äldste-råtta Kjell blir bara tröttare, svagare och ledsnare. Han har varit hos veterinären flera gånger. Han vill inte simträna. Och nu inte heller äta medicin. 
Det här var innan den obeskrivliga fasan kom igång på allvar, innan vattnet blev svart.
Så här ser det ut hemma just nu. Massor av ofärdiga små saker. De mognar. De väntar på rätt tillfälle.
Pärlhögar och halva halsband. Det är litet fint hur jag ändå i min iver tränar mig själv på att låta skapelserna mogna. Att de inte har bråttom. Av allt i denna värld ska inte mina kreationer behöva födas i stress.
Inte ens mina egenhändigt gjutna diamanter... 
Presenter är något av det bästa som finns. Den här sköldpaddan fick jag av min syster för några veckor sedan. Den låg på en bortglömd hylla på en bortglömd loppis. 
Och då kan det bara vara perfekt.
