Vita fjädrar

Ett örhänge med röda tygrosor, röda band, pärlor av ben och vita fjädrar.

Kreativt kaos

Lite så här har det sett ut på sista tiden. Jag har försökt att pyssla så mycket jag orkar. Samtidigt är det väldigt mycket fokus på världsliga och konkreta saker som jobb, jobb och jobb. Men om tio arbetsdagar är det slut.
Jag undrar hur det kommer att kännas och vad som kommer att hända. Men det känns väldigt bra.

Fjädrar i öronen

Det här är ett ceremoniörhänge som jag gjort till en vän. Jag har använt fjädrar, bomullsgarn, en gnutta lim och gamla, återanvända träpärlor. Ganska oblygt och urhärligt tycker jag om jag får säga det själv.

Enkla örhängen med dödskallar

Orange dödskallar och några pärlor. Ibland är det väldigt gynnsamt att göra något ganska enkelt pyssel, då går det att koncentrera kreativitet och fokus på ett annat, kanske mer komplext projekt samtidigt som jag vill pyssla. Då äg enkel montering av pärlor den bästa terapin och medicinen för så väl hjärna som själ.

Vinter, död och glitter

Just nu är det nära på mun favoritkombination, det där paljettiga, spetsbeklädda och gulliga blandat med låt säga en dödskalle. Det här örhänget. Ingår också i fjäder-kollektionen.

Hitta

Här är ett halsband i all enkelhet. Jag har gjort det till en vän som behövde fjädersmycken. Trasig kompass, fjäder, kedja och en gnutta lim. Ett halsband som säkert får folk i omgivningen att ställa frågor, men min förhoppning är att halsbandet mest ska ge svar.

Ljus i tunneln

Vaknade igår med en känsla av att livet, tillvaron och alltet trots allt är uthärdligt. Då jag inte önskar för mycket av verkligheten så är det lättare att existera. Jag har svävat i ett lätt euforiskt tillstånd över hur okej och uthärdligt allt är. Det har också hjälpt till att svaret på mitt cellprov kom med posten idag och jag fick besked om att jag inte har några konstiga förändringar. Så jag kommer heller inte att dö i cancer inom kort. Det är helt fantastiskt. Även om livet kan vara lite kämpigt ibland så har jag inga planer på att kasta in handduken för gott .

Silo

En av mina favoritplatser att vila ögonen på. Lantmännens gröna silo i Kävlinge. Kanske gör sig detta duvslott sig allra bäst i morgonljus en fuktig novemberonsdag. Otroligt vacker i sin övergivenhet.

Mössa

Lite pyssel har det blivit också på sista tiden. Som den här mössan som jag virkat i stearinljussken och samtidigt som jag tittat på the walking dead. Att titta på tv-serier och virka är ren lycka. Tänk att det inte krävs mer för att vara fullkomligt nöjd.

Så fortsätter det

Livet alltså. Det går inte över, fastän jag vill det med ojämna mellanrum. Det fortsätter att slingra sig fram. Man säger ju att livet handlar om växande. Typiskt att jag skulle vara en kaktus som växer långsamt, smärtsamt och väljer öken som grund...

November

Det går inte att skylla på månen. Det är inte månens fel att jag inte vill annat än att gå i ide, gömma mig och inte göra något. Det handlar kanske lite om årstiden, men mest om att jag är dålig på att vänta, härda ut och acceptera.

En plågsam, tung och svart känsla går vid min sida. Jag försöker pigga upp mig med att tillverka julklappar som innehåller mycket glitter. Men det hjälper inte. Det är motsatsen till pastell och cupcakes. Ett svart hål i bröstet.
Jag dricker te, äter bara knäckebröd och väntar bokstavligen på att tiden ska gå. Samtidigt vet jag att allt är i sin ordning. Jag är på rätt väg i livet, på väg ut i okändheten och de vita områdena på mitt omedvetnas karta ska snart utforskas, ritas och bli min nya bekantskap. Men innan jag kommer iväg, innan jag blir fri känns det som ett koppel som skär in i halsen.Så himla klyschigt så att jag nästan skäms, men man ska väl säga som det är?

Långsamt framåt

Ibland spelar det ingen roll hur mycket man planerar och förbereder för det blir ändå inte så. Mitt jobb är för stressigt, men att jag sagt upp mig handlar inte bara om det. Det handlar om att det är dags att gå vidare, släppa taget. Jag gör upp med så mycket duktig-flicka-syndrom just nu så att det står härliga till. Jag svarar visserligen på jobbmail det sista jag gör innan jag somnar. Men jag känner efter mer, vad som är rätt och framförallt vad som är fel. Och det är mycket som är fel. För mycket stress, jobb, krav och tvivel. Jag lyckas inte förmå mig själv att börja jobba med min webshop. Det handlar inte om brist på tid. Och lådorna med ömsint tillverkade prylar går inte att stänga längre. Men det tar emot. Jag vågar inte, är kanske rädd för att lyckas. Vem skulle jag vara då liksom?

Stilla

Det står lite stilla just nu. Eller i den yttre världen i alla fall. Jag drömmer mardrömmar och några vanliga drömmar. Jag slaktar zombier med plastvapen och tittar på stora vita ormar. Andas. Sover. Jobbar. Bidar min tid skulle man kunna säga. Det är ingen tid för stora beslut. Det är ett beslut jag är nöjd med. Inga fler beslut i år.

Textil skulptur

Det här är en liten skulptur som jag gjort till en fin vän. Jag hade tänkt att använda delar av hummer och krabba till att göra smycken. Det gick inget vidare utan blev bara ohyggligt fult. Men näbben till den här varelsen är en krabbklo och när jag insåg att klon kunde bli en näbb lossnade hela tankehärvan.

Den lilla krabaten ser så eländig ut och kan inte riktigt stå på sina fötter av ståltråd, men tycker ändå att han blev ganska fin. Det kommer helt klart att bli fler textila skulpturer, eller mjukisar som man ju också kan kalla dem.

Just nu

Jag jobbar hårt med att rensa ut. Inte i skåp och lådor för där är allt precis som det ska just nu, utan i mentala skåp och lådor.
Delete: prestationsångest, tvivel och jobbiga tankar.

22 arbetsdagar kvar på mitt jobb och sedan återstår att se vad som vill hända och vad jag innerst inne vill ska hända. Och för att kunna släppa in allt jag vill så måste det finnas utrymme för det. Då är det ju helt otroligt bra att det finns en delete-knapp. Och jag betvivlar att det är en slump att pause/break-knappen är bredvid...

Turkosa armvärmare

Det börjar bli ett litet lager med prylar nu. Snart är det läge för mig att uppdatera min webshop på allvar. Jag är osäker på varför det bär emot så mycket. Men jag jobbar på det...

Experiment

Tröja från second hand, en sprayflaska med klorin och lite klisterlappar från en klädvårdsrulle. Vips en ny tröja! Det gäller att vara lite kvick så att det inte blir för mycket blekt. Ingen miljöhjälteinsats kanske, men ändå ett experiment.

En galen clown

Att klä ut sig tycker jag är ett underskattat nöje bland vuxna, eller åldrade barn vilken är den kategori jag själv placerar mig i.

Den här vansinniga clownen förvandlade jag mig själv till med hjälp av vitt teatersmink i hela ansiktet med omnejd. Därefter mycket svart runt ögonen. Det gäller att inte vara blygsam. Sen kommer det roliga. Munnen! Då målade jag med svart kajal långt upp på kinderna och fyllde i "tänder" med mer vitt teatersmink. Därefter kajal för att få lite mer svart effekt och sen massor av rött läppstift blandat med knallrött rouge.

Basker

Överblivet garn i små stumpar blev en basker.

Grå armvärmare

Ull. Ännu ett försök att bringa ordning i tillvaron. Det är vad virkning handlar om mentalt för mig just nu.