Idag känner jag mig som tre ruttna bananer.
Inte bättre.
Inte sämre, utan just som tre ruttna bananer.
Jag har tröstätit rosépeppar eftersom det har en förmåga att pigga upp. Jag vet inte om det har hjälpt idag, men det var värt ett försök.
Jag avskyr när mitt liv inte är i den minsta balans och jag slår ihjäl människor med knytnävarna så att blodet stänker i drömmarna om nätterna. När jag inte hinner yoga utan jobbet, som ett jätteargt monster, slukar min tid och jag fastnar i rävsaxen, i käftarna.
Jag andas och tänker att det snart blir bättre. Jag lovar att jag jobbar på det.
3 dagar sedan
3 kommentarer:
Insikt om vad som är fel är alltid första steget till förändring och insikt har du en massor av, kära Majjsan. Så du är på god väg, tror mig.
Kram Linda
Tack! Dina ord värmer!
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så långt mellan insikt och handling... Men det är just nu som en ganska seg smörja. Men då är det som det ska vara. Och det kommer bara bli bättre.
Kram
Vi kämpar och kämpar och tycker att vi lärt oss så mycket och rätt som det är är vi där igen iallafall - de allra flesta av oss. Men vi vrider det rätt ett litet litet steg i taget
Tänk på ögonen i dom där drömmarna också - det gör jag
Skicka en kommentar