Väta

Idag har jag upptäckt att jag fortfarande kan simma.
Det kändes bra, nästan lite lättande på något sätt.
På kursgården Djurönäset där jag befinner mig för tillfället finns en simbassäng. Jag som inte simmat i klor på flera år, (säkert närmare tio) var lite rädd att jag skulle ha glömt hur det gick till, men jag ville ju ändå ta reda på hur det var med simkunskaperna.
Men jag flöt, kom framåt och var girig med kallsuparna....

Om bikram yoga gör att jag känner mig som en fjäril efter ett pass så  hade jag glömt hur otroligt tung och klumpig jag känner mig när jag kommer upp på land efter en simtur. Det var en känsla som låg långt bak i mitt kroppsminne. Det känns helt overkligt att befinna sig på land.