Den karaktäristiska ufo-formen kanske inte bevisar utomjordiskt liv, men ger energi till min fantasi. Tanken på att inte vara ensam i ett stort och kallt universum gör den betonggrå verkligheten för en stund litet mer uthärdlig. Jag försöker övertala mig om det för att inte fukten från marken och medmänniskornas kyla inte ska kännas fullt så påtaglig.
Bara för att trädet är dött så slutar det inte att leva. Eller att stolt fortsätta att sträcka sig mot himlen.
1 kommentar:
wow stort, UFO:o-vår i svea, det gar nastan att sakna. Det hade varit fint om ett par utomjordingar kunde kidnappa alla de dar kyliga medmanniskorna och gora dem till frånmanniskor pa en avlagsen planet dar de kan stanna tills de lart sig uppfora sig ordentligt, for det dar kan aliensarna, det vet jag. Pa tal om aliens sa har min latin lover blivit upducted en gang. han var ute o campade i bergen och forsvann i tva veckor.. inte ett minne, men en halvt avlagsnad brostvarta. Det kan vi lagga till bevishogen!
Skicka en kommentar