Rosa fluff

Armvärmare i rosa och vitt. Att virka armvärmare är bland det mest avkopplande, avstressande, lugnande, läkande och mest terapeutiska som finns. Just nu blir de till nästan automatiskt.

Silver och kristall

Här är resultatet av mitt kristallexperiment. En centimeter stor sten tillsammans med silverlera. Jag har gjort det alldeles själv.

Tröja med duk

Jag råkade förstöra en tröja jag fyndat på loppis med ett för gammalt tröjtryck. Det var lite tråkigt men jag sydde på en duk för att rädda situationen. Och i ärlighetens namn så blev det nog inte så dumt ändå.

Pannband

Mer pannband. Turkost och i enkel stil.

Lila pannband med blomma

Det har blivit ett lila pannband också. Det är i människostorlek men sitter på en provdocka eftersom min lugg förlorat sin glans och inte gjorde sig något vidare på bild.

Rosa, glittrig basker

När livet känns trassligt, svårt, jobbigt eller bara småtrist så virkar jag. Den senaste veckan har jag virkat snudd på osunt mycket. Bland annat har jag gjort den här baskern.

Finns det bara tillräckligt mycket garn av samma färg så är det smidigt att virka en basker. Det tar ungefär två normallånga naturfilmer att göra en basker, inte för att jag virkar på tid, men ändå.

Lavendelpåsar

Jag fortsätter med gamla traditioner. Idag har det blivit två tygpåsar med lavendel. Urhärligt!

Blommor

Jag har alltid tänkt att jag är en person som gillar kaktus, gran och möjligen lök. Men ju mer jag pysslar med grönska och funderar kring det så inser jag att det är fel. Jag tycker om blommor som blommar, gärna mycket och färgglatt. Årets hit har ju varit pelargoner. De är underbara och blommar fortfarande så där tacksamt och piggt.

Förra året fick jag en amaryllis till jul. Den har nu stått till sig och jag hoppas innerligt att den ska ta sig även i år. Men för att lyckas så säger husmorstraditionen att man ska ha strutar på dem. Så nu provar jag det. Tydligen ska de naturella strutarna dekoreras, annars kommer jag nog spy då jag tittar på dem i köksfönstret.

Nu är det gjort

Jag har gjort det. Jag har sagt upp mig från mitt fasta jobb som jag inte mår bra av. Jag har ingen aning om vad som händer nu, men jag utgår från att det blir bra.

Vapen

Det går att utkämpa krig på olika sätt. För vissa krävs rosamålade vapen i plast med extra glitter. Och nu finns det!

Jo, det är en kaffefläck i hörnet...

Örhänge

Boll i egenhändigt och ambitiöst tovad ull, med en broderad guldstjärna på. Kompletteras med ett litet kugghjul. Det blev ju urhärligt. Kanske får jag energi och mod att placera den i webshopen inom kort... Den som lever får se.

Porslin och silver

Mer silver har det blivit, här i kombination med loppisporslin som jag egenhändigt glatt krossat med hammare. Det här är inget hastverk utan det har legat i dvala sedan i somras, men nu har det vaknat. Det kan vara en av de prylar som jag är mest nöjd med någonsin. Det är inte säkert, men det KAN vara så.

Silver

Livet återvänder sakta. Jag har varit djupt nere i snorträsket, hostdjungeln och helt vilse i mardrömmarnas vilda land. Det har inte varit roligt, men otroligt nyttigt. Och nu är jag på väg att klättra tillbaka upp till jordens yta. Men en fot kommer nog bli kvar där i drömlandet ett tag till.

Jag har experimenterat med silver. Här är ett av resultaten. Lönn. Kanske blir det ett örhänge eller ett halsband, det får vi se. Jag tänker inte stressa fram något.

Hurra

Idag fyller min plats på nätet fyra år. Det firades med veganska blåbärsmuffins med hallontopping. Resultatet blev långt ifrån så fotogeniskt som jag fantiserat om då mina spritspåsar och munstycken gått under jorden.

Illa

Jag är sjuk. För första gången på mycket länge ligger jag hemma och dricker vatten med sugrör. Jag har sovit i nästan två dygn. Det har gjort mig extremt hungrig och lite stel i ryggen, men samtidigt svettas jag oceaner och drömmer vidriga mardrömmar. Det brukar vara bra. Just nu är det vita ormar överallt och jag mår illa.

Benjamin Lacombe

Det är franskt och så otroligt bra. Det var min mor som tipsade mig om illustratören Benjamin Lacombe. Och visst gillar jag det han gör! När han inte målar verkar han dessutom mest strosa runt i Paris med sin obskyra hund.
Man kan ju inte annat än tycka om det.

Gladast är nog räven

Blomsterdiademet passade utmärkt på den uppstoppade räven som bor här hemma.

Livet är som en sovsäck

Det är som en sovsäck. Livet alltså.

Ja, först kryper man ned i den och det känns varmt och gott. Sedan går tiden åt sitt håll och jag ligger kvar i den mysiga sovsäcken.

Men där någonstans, medan tiden fortsätter att taktfast gå sin väg så händer något. Sovsäcken börjar sovsäcken kännas trång. Och därefter börjar den smälta. Det är då det blir jobbigt. Det tar ungefär tre år för min livs-cykel-sovsäck att smälta. Det gäller det mesta, boende, livsväg och framför allt jobb. Vissa kanske skulle kalla det rastlöshet, oförmåga till anpassning eller något annat.

För mig handlar det om utveckling. Bra eller dålig vet jag inte. Men mina tre sovsäcksår är nu passerade.

Det bränner på huden och jag får svårt att andas. Jag måste bort.

Ny vår

Det må vara oktober, men det innebär bara att det är hög tid att skörda plastblommor. Med limpistol och fejkblommor har jag fixat det här vansinniga diademet.

Halsband i form av tekopp

Minikopp med fat som limmats ihop blir snabbt ett enkelt halsband. Vad kan bli bättre än kombinationen smycken, miniatyrer och fika?

Fem armband

Gammalt läderband och pärlor från ett gammalt draperi blev fem armband. De matchar om man bor i en färgglad cirkusvagn, men jag tror att de kan funka även om man bara vill känna sig lite mer färgstark.

Foliehatt

Ibland känner man sig skeptisk. Ibland verkligen till allt. Och då har jag hört att vissa löser det hela med en foliehatt. Värt att prova. Och nig kändes det nästan lite bättre för en stund.

Ny hatt

Lite snabbvirkning på förmiddagen lägger en god grund för dagen. Ljuslila är en ganska ny passion som piggar upp. Med lite musik och kaffe tar det bara en timme att göra en sådan här huvudbonad.

Kristaller

De kallas väl kristaller, men jag föredrar att kalla dem stenar. Jag har en lätt skeptisk attityd till dessa varelser, men jag måste ändå erkänna att jag kommit att bli alltmer liberal gentemot dem den senaste tiden. De här stenarna ska ingå i ett experiment och hur det går får vi se. Jag lovar att rapportera om resultatet. Och ja, stenarna är tillfrågade.

Orm

Det är inte som det ska, jag hör inte de röster som jag vill höra, de där inifrån och utifrån. Det är mest tyst. Jag har slutat att tvätta mig på vardagarna. Jag hinner inte, orkar inte tänka på saker så nära mig som min kropp. Det hör jag ju själv att det inte är bra.

Men idag har jag både plockat ihop saker och tvagat kroppen. Det är helg och jag kanske har lite utrymme till livet mellan mardrömmarna.

Men det är på väg. När löven fallit från träden börjar förmultningen och ännu ett steg i min transformation. Skinn kommer att ömsas. Men det tar på krafterna.

Virkning

Jag är nästan pinsamt svag för reklam. Det här kuddfodralet virkade jag i somras samtidigt som jag drack vin och lyssnade på Wagner. Resultatet blev ju därefter.

Det bästa med min inspiration från reklam och annat är att det är just inspiration. Det blir inga kopior utan likheterna är av det mer subtila slaget. Och det är ju tur, för annars skulle jag nästan bo i en reklamkatalog och då skulle risken för att jag retuscherades bort vara överhängande!

 

 De här kuddarna är inspirerade från den här charmiga Hemtexreklamen... Men vem kan tro det?

Fortsätter förstörelsen

Just nu blir inget som jag tänkt, inget som jag vill. Men jag försöker att inte ge upp.

Vansinnet

Jag har alltid känt till att det finns. Jag vet hur det känns, men jag har aldrig sett det. Vansinnet, eller det är kanske snarare gränslösheten. Det där tillståndet av energi när den är som råast och när alla konventioner påverkar som allra minst. 

Det är Jonas som lyckats kapsla in ett endaste ögonblick av den där galenskapen. Och tänk att det var på en flygplats i München, men nästan än mer otroligt är att det syns så tydligt. Den där riktiga Majjsan.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag tittar på bilden. Och med mer skräck (men inte utan förtjusning) som jag lägger upp bilden här.
Den är ju sann.

Armvärmare

Lila i mjukt garn. De tillverkades igår samtidigt som jag såg Cabin in the Woods. Eftersom jag blivit väldigt känslig för våld och skräck på senare tid så tänkte jag att det var klokt att ha något att gömma sig bakom när det blev otäckt, som en lättsam virkning. Det fungerade utmärkt och filmen var inte alls så otäck att det behövdes. Mardrömmarna efter en Harry Potter -film är betydligt värre!

Förstör

Jag läste någonstans att vara kreativ innebär att våga misslyckas. I sådana fall borde jag vara glad just nu. Jag har förstört massor av prylar. Allt jag rört vid har blivit fult och misslyckat. En gammal ljuskronor, en död fluga, ett plastben, en bit papper och lite plast , hur kunde jag ens tro att det skulle bli snyggt. Jag skäms lite och orkar inte gå in i mitt rum, för där ligger misslyckandena. De gäckar mig och matar självtvivelmonstret som tar över, ligger och klappar sig på magen, men väser och morrar då jag närmar mig. Jag antar att det bara är en fas. Så klart en fas, en sträcka motorväg i livet som jag måste skava mig genom.