Ja, först kryper man ned i den och det känns varmt och gott. Sedan går tiden åt
sitt håll och jag ligger kvar i den mysiga sovsäcken.
Men där någonstans, medan tiden fortsätter att taktfast gå
sin väg så händer något. Sovsäcken börjar sovsäcken kännas trång. Och därefter
börjar den smälta. Det är då det blir jobbigt. Det tar ungefär tre år för min
livs-cykel-sovsäck att smälta. Det gäller det mesta, boende, livsväg och
framför allt jobb. Vissa kanske skulle kalla det rastlöshet, oförmåga till
anpassning eller något annat.
För mig handlar det om utveckling. Bra eller dålig vet jag
inte. Men mina tre sovsäcksår är nu passerade.
Det bränner på huden och jag får svårt att andas. Jag måste
bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar