Medan mörkret faller illa kvickt, obönhörligen och oupphörligen så finns det bara en sak att göra. Och det är att fira satsumaspremiären. Den söta, soliga frukten med piggt orange skal som bara längtar efter mig firas med glada utrop och ett fotografi.Säsongens första ljuvliga lilla citrusfrukt är vacker både för kropp och själ.
I en tid då mitt liv präglas hårt av en otroligt jobbig konflikt här hemma gäller det att titta på citrusfrukter, känna hopp och att dela med sig av en klyfta. Konflikten som består i att en av mina råttor fått för sig att jag är en fiende och tar varje tillfälle att spilla mitt blod. Och jag försöker att vara analytisk, förstå, lösa problemet och att läka.
Då är det bra med ett par alldeles fredliga satsumas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar