Fossil innan jag hinner blinka

Dagarna går snabbt, alltför snabbt. Jag får inte så mycket gjort som jag hade velat. Arbetet på sjukhuset fortskrider långsamt framåt. Jag ska skriva ihop något snitsigt till ortopedsjukgymnasternas intranät. Och med min dubbla kompetens som sjukgymnast och journalist så föll denna komplicerade lott på lilla mig.
Jag vet inte om det här med tidens flykt från mig beror på att jag är långsam i tanken, eller om det är så att tiden går snabbare.
Eller så är jag bara lat. Men även de dagar jag får massor gjort så går tiden alldeles för snabbt. Jag är fullkomligt övertygad om att tiden har börjat gå snabbare.
Därför att; det finns fler klockor och fler varelser på jorden. Och med fler varelser på jorden och mer rörelse, mer frisatt rörelseenergi så spinner vår planet loss i ett accelererande tempo och vips så hittar jag rynkor runt ögonen och resterna i kylen har snabbåldrats. Det är mystiskt, men samtidigt självklart. Litet läskigt, men å andra sidan vet jag inte vad man skulle kunna göra åt saken. Jo kanske sätta sig ned, och försöka förhindra upptrappningen av rörelser. Att satsa på att inte slå några hastighetsrekord utan istället försöka bli fossil, lagra energin till kommande generationer...