Fem armband

Gammalt läderband och pärlor från ett gammalt draperi blev fem armband. De matchar om man bor i en färgglad cirkusvagn, men jag tror att de kan funka även om man bara vill känna sig lite mer färgstark.

Foliehatt

Ibland känner man sig skeptisk. Ibland verkligen till allt. Och då har jag hört att vissa löser det hela med en foliehatt. Värt att prova. Och nig kändes det nästan lite bättre för en stund.

Ny hatt

Lite snabbvirkning på förmiddagen lägger en god grund för dagen. Ljuslila är en ganska ny passion som piggar upp. Med lite musik och kaffe tar det bara en timme att göra en sådan här huvudbonad.

Kristaller

De kallas väl kristaller, men jag föredrar att kalla dem stenar. Jag har en lätt skeptisk attityd till dessa varelser, men jag måste ändå erkänna att jag kommit att bli alltmer liberal gentemot dem den senaste tiden. De här stenarna ska ingå i ett experiment och hur det går får vi se. Jag lovar att rapportera om resultatet. Och ja, stenarna är tillfrågade.

Orm

Det är inte som det ska, jag hör inte de röster som jag vill höra, de där inifrån och utifrån. Det är mest tyst. Jag har slutat att tvätta mig på vardagarna. Jag hinner inte, orkar inte tänka på saker så nära mig som min kropp. Det hör jag ju själv att det inte är bra.

Men idag har jag både plockat ihop saker och tvagat kroppen. Det är helg och jag kanske har lite utrymme till livet mellan mardrömmarna.

Men det är på väg. När löven fallit från träden börjar förmultningen och ännu ett steg i min transformation. Skinn kommer att ömsas. Men det tar på krafterna.

Virkning

Jag är nästan pinsamt svag för reklam. Det här kuddfodralet virkade jag i somras samtidigt som jag drack vin och lyssnade på Wagner. Resultatet blev ju därefter.

Det bästa med min inspiration från reklam och annat är att det är just inspiration. Det blir inga kopior utan likheterna är av det mer subtila slaget. Och det är ju tur, för annars skulle jag nästan bo i en reklamkatalog och då skulle risken för att jag retuscherades bort vara överhängande!

 

 De här kuddarna är inspirerade från den här charmiga Hemtexreklamen... Men vem kan tro det?

Fortsätter förstörelsen

Just nu blir inget som jag tänkt, inget som jag vill. Men jag försöker att inte ge upp.

Vansinnet

Jag har alltid känt till att det finns. Jag vet hur det känns, men jag har aldrig sett det. Vansinnet, eller det är kanske snarare gränslösheten. Det där tillståndet av energi när den är som råast och när alla konventioner påverkar som allra minst. 

Det är Jonas som lyckats kapsla in ett endaste ögonblick av den där galenskapen. Och tänk att det var på en flygplats i München, men nästan än mer otroligt är att det syns så tydligt. Den där riktiga Majjsan.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag tittar på bilden. Och med mer skräck (men inte utan förtjusning) som jag lägger upp bilden här.
Den är ju sann.

Armvärmare

Lila i mjukt garn. De tillverkades igår samtidigt som jag såg Cabin in the Woods. Eftersom jag blivit väldigt känslig för våld och skräck på senare tid så tänkte jag att det var klokt att ha något att gömma sig bakom när det blev otäckt, som en lättsam virkning. Det fungerade utmärkt och filmen var inte alls så otäck att det behövdes. Mardrömmarna efter en Harry Potter -film är betydligt värre!

Förstör

Jag läste någonstans att vara kreativ innebär att våga misslyckas. I sådana fall borde jag vara glad just nu. Jag har förstört massor av prylar. Allt jag rört vid har blivit fult och misslyckat. En gammal ljuskronor, en död fluga, ett plastben, en bit papper och lite plast , hur kunde jag ens tro att det skulle bli snyggt. Jag skäms lite och orkar inte gå in i mitt rum, för där ligger misslyckandena. De gäckar mig och matar självtvivelmonstret som tar över, ligger och klappar sig på magen, men väser och morrar då jag närmar mig. Jag antar att det bara är en fas. Så klart en fas, en sträcka motorväg i livet som jag måste skava mig genom.