På väg till mitt nya jobb luktar det först hav. En blyg doft av tång och avlägsen måsandedräkt.
Sedan luktar det lavendel. Lila blommor som vinkar till mig i vinden. Dubbelslag i bröstkorgen.
Det luktar inte avgas och infektion. Inga lukter som dränks av trafikvrål.
Det spelar ingen roll att det är svårt att prata telefon på jobbet. Rummet är för litet för att fler än en röst ska få plats åt gången. Att det är lika lång pendling som tidigare. Att jag tvingas köpa en bil...
Det gör inget.
Jag får betalt för att vara nyfiken och för att ställa frågor. Jag får betalt för att vara barn varje dag.
Och jag får välja när jag vill jobbar.
Allt är inte perfekt. Men det är overkligt bra.
Det bor fantastiska varelser på den här planeten. Som den här okända lilla larven som förflyttade sig framåt utanför mitt jobb.
