Natten har varit en lång kamp mot zombies. Jag har försökt övertala nära och kära att komma bort från zombierna. Jag har varit insmetad med lera, blod och sand. Fruktansvärt. Tropisk hetta och panik.
Sedan ville en sjöjungfru att jag skulle följa med ut i havet. Men jag hade svårt att lämna den här världen.
Drömmarna blir bara konstigare. Eller jag upplever dem så mycket verkligare och tydligare.
Jonas ristade också in ett datum i drömmen. 8 juni 1884.
Det skulle kunna vara värt att lägga på minnet.
Tills dess att jag kommit fram till något sansat så tänker jag fira att En koja i rymden idag fyller två år. Och att min mormor skulle ha fyllt 88 år om hon hade levt. Men hon finns kvar ändå. Och firas så klart också.
Hurra.
