17 timmar sedan
söndag 9 september 2012
Liten virkad miniväska
En liten väska att förvara värdefulla stenar i när man går till jobbet. Alltid bra att ha! Virkad av gammalt garn från en numera avliden släkting. Jag fick ett helt gäng prylar för textila äventyr i somras. De används med störta varsamhet och entusiasm.
Vita virkade armvärmare
Bland det snabbaste och enklaste pysslet jag vet är att göra armvärmare. Det kan jag göra även om jag inte är superinspirerad och härlig. Armvärmare är en suverän utväg från pysselkramp. I perioder blir det väldigt många armvärmare. De här gjorde jag nog för någon månad sedan men fick äntligen inspiration i fingrarna idag och sydde på lite knappar på dem. Ullgarn, gamla knappar från en släkting och några knappar från Walmart i New Orleans.
Jag vann över två pensionärer
Jag gnäller ju en del på att jag jobbar för mycket och är trött. Det ligger så klart en del sanning i det, men jag är faktiskt ganska bra på att vara ledig och bara vara också. Häromdagen satte jag mig på en parkbänk. Jag bara satt. Tittade på en duva, tittade på solen, lyssnade på ett träd.
Två äldre herrar kom fram och bad att få sätta sig på samma parkbänk som jag satt på. De slog sig ned, pratade och åt frukt. Jag fortsatte med mitt.
En god stund passerade och sedan utbrister en av de gissningsvis pensionerade herrarna "Här kan man ju inte sitta hela dagen". Och sedan avvek de två herrarna.
Slutsats: Jag kan sitta mer på parkbänk och stirra på duvor en pensionärer.
Det känns bra.
Två äldre herrar kom fram och bad att få sätta sig på samma parkbänk som jag satt på. De slog sig ned, pratade och åt frukt. Jag fortsatte med mitt.
En god stund passerade och sedan utbrister en av de gissningsvis pensionerade herrarna "Här kan man ju inte sitta hela dagen". Och sedan avvek de två herrarna.
Slutsats: Jag kan sitta mer på parkbänk och stirra på duvor en pensionärer.
Det känns bra.
onsdag 5 september 2012
Orm i pastell
Det är viktigt att måla tavlor på fritiden. En blå orm i rymden har jag aldrig målat tidigare. Den riktigt nyfikna kan klicka på bilden så blir den jättestor och superspännande...
tisdag 4 september 2012
För litet huvud
Här är en present som jag gjorde till min syster. Det skulle bli en slags hatt eller huvudbonad, men eftersom vare sig jag eller någon jag känner inte har huvud stort som en badboll så fick det bli en väggprydnad istället. Rådjurshorn, sammet, spetsar och tyll. Under ligger två inslagna böcker som min kära syster fick i födelsedagspresent.
Ett fynd på stan
Jag vet inte vem som led mest av den där vodkan bland rötterna som jag skrev i mitt näst senaste, nu förhistoriska inlägg. Blommorna klarade sig, men själv har jag varit ganska låg den sista tiden.
Häromdagen var jag på stan. Helt plötsligt och utan märkbar förvarning hittade jag mig själv inne på Lagerhaus.
Vad tusan gör jag på Lagerhaus?
Allt kändes plastigt, jobbigt och musiken var hög därinne. Jag kände mig som en fisk på land. Malplacerad, fel, uttittad och ja, nästan lite rädd. Och kanske var det bra, att helt plötsligt inse att jag är helt ute och cyklar. Vad tusan håller jag egentligen på med? Står där och står...
Jag jobbar fortfarande för mycket, även om jag tränar hårt på att lämna plikterna vid 17.00.
Men trots allt är jag ganska tacksam gentemot Lagerhaus. För det var där jag hittade en version av mig själv.
Jag vill ju måla fler tavlor, pyssla och bara sitta och umgås med stenar. Så nu ska jag bara göra det, fastän det känns motigt att ...våga. För tänk om jag gör det och lyckas.
Vad ska jag då gnälla på.
Häromdagen var jag på stan. Helt plötsligt och utan märkbar förvarning hittade jag mig själv inne på Lagerhaus.
Vad tusan gör jag på Lagerhaus?
Allt kändes plastigt, jobbigt och musiken var hög därinne. Jag kände mig som en fisk på land. Malplacerad, fel, uttittad och ja, nästan lite rädd. Och kanske var det bra, att helt plötsligt inse att jag är helt ute och cyklar. Vad tusan håller jag egentligen på med? Står där och står...
Jag jobbar fortfarande för mycket, även om jag tränar hårt på att lämna plikterna vid 17.00.
Men trots allt är jag ganska tacksam gentemot Lagerhaus. För det var där jag hittade en version av mig själv.
Jag vill ju måla fler tavlor, pyssla och bara sitta och umgås med stenar. Så nu ska jag bara göra det, fastän det känns motigt att ...våga. För tänk om jag gör det och lyckas.
Vad ska jag då gnälla på.
Etiketter:
det kallas väl livet?
torsdag 30 augusti 2012
Festival
Jag drack champagne (typ) i hettan på parkeringen. Och ja, korsetten är lite trasig på ena sidan...
Umgicks med allra käraste syster.
Och världens bästa Jonas förstås.
Och så såg jag Fields of the Nephilim, ett av världens bästa band.
Bandet som gjorde vetemjöl till en fräck accessoar redan på
1980-talet...onsdag 8 augusti 2012
Vodka hör inte hemma bland rötterna
Ett tecken på att en människa är lätt förvirrad är att hon vattnar blommorna med vodka. Det hände mig idag. Jag hittade en bortglömd flaska med en skvätt klar vätska på botten. Jag utgick från att det var vatten och tänkte att en av mina småledsna krukväxter kunde få sig en slurk.
Sedan insåg jag att det var vodka som blivit över från Roskilde och att jag just supit ned två krukväxter.
Jag som har klagat hela sommaren på att det går dåligt med växtligheten här hemma. Nu kan jag inte ens skylla på yttre omständigheter längre.
Sedan insåg jag att det var vodka som blivit över från Roskilde och att jag just supit ned två krukväxter.
Jag som har klagat hela sommaren på att det går dåligt med växtligheten här hemma. Nu kan jag inte ens skylla på yttre omständigheter längre.
Etiketter:
det kallas väl livet?,
odling,
växter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)