Jag vet inte vem som led mest av den där vodkan bland rötterna som jag skrev i mitt näst senaste, nu förhistoriska inlägg. Blommorna klarade sig, men själv har jag varit ganska låg den sista tiden.
Häromdagen var jag på stan. Helt plötsligt och utan märkbar förvarning hittade jag mig själv inne på Lagerhaus.
Vad tusan gör jag på Lagerhaus?
Allt kändes plastigt, jobbigt och musiken var hög därinne. Jag kände mig som en fisk på land. Malplacerad, fel, uttittad och ja, nästan lite rädd. Och kanske var det bra, att helt plötsligt inse att jag är helt ute och cyklar. Vad tusan håller jag egentligen på med? Står där och står...
Jag jobbar fortfarande för mycket, även om jag tränar hårt på att lämna plikterna vid 17.00.
Men trots allt är jag ganska tacksam gentemot Lagerhaus. För det var där jag hittade en version av mig själv.
Jag vill ju måla fler tavlor, pyssla och bara sitta och umgås med stenar. Så nu ska jag bara göra det, fastän det känns motigt att ...våga. För tänk om jag gör det och lyckas.
Vad ska jag då gnälla på.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar