Festivalsommaren är snart här

Nu börjar festivalsommaren, eller rättare sagt om en och en halv arbetsdag. Det är för elfte året i rad jag ger mig ut i tält, lera och musikvimmel. Jonas har gjort eget vin, målat flaggor och borrat bandare. Jag har mest bistått med passivt gillande. Det kommer att bli fint.
Festivalsug skulle parallellt med andra ungdomsintressen tydligen gå över, sades det.
Men det var ingen fas. Jag vill fortfarande bo i tält och dricka ljummen starköl. På torsdag morgon bär det av till Siesta och jag har tagit semester från mitt fasta duktiga jobb för att kunna göra det.
Nu möts jag med viss skepsis över mitt barnsliga intresse. Vid 28 basts ålder förväntas det litet mer biltvättande och litet mindre tältpinnesnattande. Jag borde liksom ta litet mer ansvar än att umgås med plastglas på upptrampat gräs. Jag borde ägna mig litet mer åt karriär och avel än livsbejakande.
Det skiter jag i.
Jag har valt en annan väg.

Fem år

Idag är det fem år sedan jag tog examen. Det är fem år sedan mina studier på sjukgymnastprogrammet på Lunds universitet tog slut.
Det är fem år sedan jag slutade plugga på universitet.
Det är fem år som gått väldigt snabbt. Jag har hunnit vända om, tänka om och sluta upp många gånger sedan dess. Det var en bra utbildning. Men jag var inte rätt person för ett bra jobb. Jag kvävdes innanför sjukhusväggar och av administration, regel och låga tak. Inga svettiga lår eller förtvinade muskler har ännu kunnat locka mig tillbaka till det. Men sjukgymnast är något man alltid är. Sjukgymnast är att kolla på hur alla människor går. Att vara sjukgymnast är att ha radar för alla som haltar och ett fokus på att alltid hitta lösningar. Jag är nöjd trots allt. Även om jag inte blev mer än detta.

I två och ett halvt år av dessa fem har jag ägnat mig åt annat än sjukgymnastik. Jag har mjölkat getter, pluggat på folkhögskola och samlat journalisterfarenhet.
Märkligt känns det. Fem år har gått. Men var?

Ouija

Mitt senaste pyssel är halsband i form av oiujabräden. Jag gjorde dem i tre olika storlekar för att se vilken som blev bäst.
Pedagogisk bild för att få en uppfattning om hur stora de är.
Jag skrev ut bilder på ouijabräden från nätet. Sedan snabbåldrade jag pappret med hjälp av kaffe och lät det torka. För att skydda pappret så smetade jag på ett lager trälim innan jag bakade in pappersbiten i cernitlera. Jag böjde också till små ringar av vanlig ståltråd för att kunna fästa kedjor i hörnen. När jag var någorlunda nöjd åkte de in i ugnen. Pappret klarade sig alldeles utmärkt i 130 graders ungsvärme. (Jag hade förberett mig på en smärre eldsvåda)
När kreationerna svalnat så lade jag ett lager täckande plast. Sedan fick det torka i ett par timmar. För att få en litet glansigare yta på ramen så målade jag ramen med svart akrylfärg. Därefter var det bara att montera kedja och känna sig nöjd.

Hyllning till börjorna

Det är måndag.
En helt ny, oskriven vecka ligger framför mina fingertoppar och framför mina fötter.
Jag älskar börjor.
Som i början av den första Sagan om ringen-filmen när stämningar byggs upp och idyllerna avlöser varandra. Hoppingivande och uppbyggande.
Som en fredag kväll eller lördag förmiddag där hela helgen ligger framför mig. Som vår och försommar, nymåne, gryning.
Jag gillar börjor.
Jag tycker om det nya. Den obrutna förpackningen och med alla löften kvar. En trailer och ett smakprov. Täta förhoppningar och längtan. Jag älskar att njuta av det.
Litet så kan faktiskt en måndag också kännas.
Det är ingen vits att sura för att helgen är slut. Det är början som är det heta!

Det konstigaste med Lost

Jag älskar att sjunka in i serier.
Just nu är det Lost som gäller. Visserligen har jag bara kommit till slutet på den andra säsongen och serien tar slut idag i USA. Det spelar ingen roll. Jag har mycket att se fram emot.
Mycket i serien är märkligt, skruvat och sjukt på det där sättet som jag gillar.
Men en sak förstår jag inte.
Folk har varit på en ö i flera månader. Och inte en enda gång har jag hört någon säga att den är sugen på kaffe.
Det tycker jag är sjukt overkligt!

Filmtips

Jag brukar inte vara svag för romatiska komedier, men det här mästerverket från 2007 är helt otroligt.
Den är helt sjuk, fin och otroligt rolig. Jag höll mig vaken till en film en vardagkväll och det säger extremt mycket om filmen. Filmen är gjord på Nya Zeeland och slår action, skräck och många andra överskattade genrer.
Handlingen är inte så speciell, men karaktärerna, musiken och stämningen är så skruvad och fin.
Jag har inte kunnat sluta le.
Jag rekommenderar den.

Hattmakerskan är igång

Det har skapats hattar hemma. Tre storlekar.
Här kan man se dem jämförda med en liten trådrulle för att få dem in i ett visuellt sammanhang. Den största är gjord av en chilinötsburk, gammal papp, limpistol, sammetstyg och några stygn. Mellanhatten är gjord på samma sätt, men med en tom kryddburk som stomme. Med gamla hårspännen som inte används kan man fästa de små hattarna på skallen.Den minsta hatten är gjord av ett vitaminrör som jag sågade av med en brödkniv. Det finns jättemycket användbart i köket.
Sen var det bara att måtta med ett vinglas och skära litet i pappen.Jag målade pappen med svart akrylfärg så att den litet halvtransparenta sammeten/velouren/tyget inte skulle avslöja något.Sedan var det bara att limma på stommen på brettet. Jag gjorde ett litet minibrette längst upp för att få en svängd effekt. Sedan vara det bara att sy ihop tyget runt.

För barn i alla åldrar

Vid glatt humör så blir det pynt till barn i alla åldrar.
Det gäller att bejaka lekfullhet och våga att skita i att vara vuxen hela tiden. Vindsnurror i håret kan vara en hjälp på traven.
Jag jobbar på det.
Mindre prestation och mer lek. Små små myrsteg som till slut kommer att bli ett stort språng...De här är gjorda av gamla hårspännen, limpistol och glittrig skumplast.

Nässlor

Nässlor finns det gott om just nu. Det är trevligt att plocka dem och det känns fantastiskt att inmundiga dem, åtminstone oftast. För jag lyckades naturligtvis att mixa dem litet för slarvigt och brände mig på tungan... Det gäller att alltid vara medveten om vad man har med att göra.
Grön solkraft flyter in i ådror och väcker nån slumrande skogsande i mig. Det känns fantastiskt och jag känner en stor tacksamhet över att bränna mig på tungan.

Nässlor enligt Solöga. (Hennes växt- och djurböcker är fantastiska. De ligger alltid i väskan utifall att jag skulle få ett budskap som jag behöver tolkningshjälp med)
"Låt alltid kärleken vara en de av ditt liv. Visdom: Jag litar på omvärlden. Jag öppnar upp mitt hjärta. Det är tryggt för mig att ta emot och ge kärlek. Jag tar emot kärlek. Jag ger kärlek. Kärleken är alltid en del av mitt liv. Håll inte kärleken på avstånd på grund av dina egna rädslor".

Festivalerna närmar sig

Festivalförberedelserna är i full gång. Bara två och en halv vecka kvar till Siestafestivalen nu. Äntligen dags att bo i tält och leva det goda livet.
I år ser Jonas till att vi har optimalt ljud också!

En kaktus på vägen

Jag gillar kaktusar. Kanske mest för att det är den enda växt som står ut med mig, eller den enda växt som jag klarar av...
Alla andra blommor dör på grund av mitt oregelbundna vattnande, dåliga andedräkt eller jag vet inte.
Jag drömmer om att ha lika gröna fingrar som min mor. Hon kan stoppa ned en valfri pinne i jorden för att bara någon vecka senare se den grönska glatt. Hos mig är till och med kaktusarna litet torra.
Men jag gillar dem ändå. De är taggiga, sköter sitt och är gröna och glada ändå. Den här minikaktusen kan följa med på alla äventyr hädanefter då jag gjort den till örhänge.
(Självklart ska den inte bo där i en fängslad tillvaro för alltid, utan kaktusen kommer så klart att få flytta ut så fort den är vuxen nog för det.)

Kaktus enligt Solöga
Du är alltid en del av moder jord. Visdom: Jag är en del av moder jord. Jag lever och verkar i balans med moder jord. Allt liv på jorden är en viktig del av mig själv. Jag lyssnar och tar del av moder jords visdom. När du visar kärlek och respekt inför allt liv på jorden så öppnar du också upp för moder jords visdom.

Den oändliga tröttheten

Man säger att drömmar är bra och att man ska hålla fast vid dem.
Man säger också att man ska våga tro på sina drömmar.

Mina drömmar har drunknat.
De har blivit våta och hala, lösts upp och runnit iväg. Och nu är de borta. Jag vet inte vad jag vill, mer än bara ha det tyst och ensamt.

Kvar finns ingenting av det gamla glada som jag kan hitta, ta på eller tro på.
Drömmarna är borta, uppätna, smälta, utsugna och utskitna. De är utbytta mot likgilitighet och hopplöshet.
Där mina blommiga drömmar spelade sina gräshoppssånger tidigare finns bara ödemark.
Förbannade karriär, förbannade klockor och förbannade deadlines.

Min själ är såld. Jag känner mig smutsig, men orkar inte riktigt bry mig om det.
Kreativa själar jobbar ihjäl sig i tron på att det ska bli bättre. Jag känner mig lurad, men inte annorlunda.
Om jag kunde lista ut något alternativ så hade jag kanske gjort annorlunda.
Jag är inte det minsta unik, utan bara hemskt trött.

Örhänge med älva

Det här superfeminina örhänget är gjort av en liten metallplatta, ett gammalt bokmärke, flytande plast som stelnar, ett ljusorange höstlöv i plast från en loppis och en örhängskrok, litet tid och en gnutta kreativitet.
Jag tycker att det blev ganska tjusigt, även om det är svårt med pyssel just nu. Då jag kommer hem på kvällarna är jag vansinnigt okreativ. Jag vill bara ligga i soffan och titta på Svenska Hollywoodfruar, inte prata med någon, inte leverera, producera, aktivera, utan bara vara. Helst vill jag till och med bara lyssna på Svenska Hollywoodfruar och existera så litet som möjligt.
Alla verkar så sprittiga och lyckliga över våren, men jag känner mig långsam och som en igenmurad mussla. Det är litet jobbigt att inte vara i fas med tiden. Jag bara fryser, vill dricka te och sova. Och det gör jag också.

Flaxandet fortsätter

Det är fortfarande virrigt. Splittrat och måndagssvårt att fokusera på jobb, väsentligheter och mig själv.
Vemod, fundersamhet och stress.
Jag skulle behöva knådas ihop så att jag inte flyter ut, svävar iväg och sprids för vinden. Tankarna rinner iväg i takt med sekunderna. Koncentration, fokus och riktning är bara ett spöke, suddigt i konturerna och svårt för mig att tolka. Jag vet inte om jag ska låta det vara eller kämpa emot.

Fladdermusens visdom

Alla dagar är inte lika underbara och det är så onödigt lätt att gå in i en känslostorm. Häromdagen förirrades jag in i mörkret.
Självklart kan det inte vara harmoni, ljus och härlighet varje dag. Men ångeststormarna gör ont.
Men stormen går över. Den måste kanske få finnas där litet då och då och röra om i koagulerade tankar och klibbiga ovanor.
Är det någon jag alltid kan lita på så är det Moder jord, den kära naturen. Där finns kraft och visdom att hämta när jag vill. Jag känner sådan enorm tacksamhet över att jag får existera och vistas i naturen.
Arg och sur körde jag ut till skogen, promenerade och vistades i skymningen. Fågelljud, trädljud och vindljud. Litet ovant, nästan läskigt eftersom jag inte är ensam i skogen så ofta. Men det ska det bli ändring på.
Allt kaos i skallen yrde. Stress och vardagsillamående slogs med prestationsångest och trötthet.
Kväll, men ingen ro.

Jag hittade en fin ek som jag lutade mig emot. Andades med den, försökte lugna ned mig utan resultat. Det rörde sig och vibrerade i alla buskar och skymningen blev bara tätare. Jag bad om ett budskap, en riktning i livet som jag skulle kunna jobba med.
Allt fortsatte att yra, trots att jag andades, försökte vara lugn och fokuserad.
Sedan bad jag om ett tecken som jag skulle kunna förstå, något som jag kunde ta till mig för att komma vidare i livet.
Då händer det. Där på ängen så ser jag några varelser störta ned mot mitt huvud, för att sedan byta riktning. De första tänker jag inte på, ser dem inte. Sedan ser jag att det är de här varelserna jag bett om. Det är fladdermöss som flyger runt mig. Flera stycken små fina gynnare. Jag älskar fladdermöss.

Enligt Solöga vill fladdermössen förmedla att mina drömmar är mina verktyg. Drömmarna ska visa vem jag är och vilken väg jag ska vandra. När din kropp sover så är anden fri att hämta den visdom som jag behöver.
Gåvan är att hämta visdom ut drömmarnas värld.

Jag kände mig fantastiskt träffad. Jag är så enormt tacksam över ett fantastiskt möte.
Sedan tackade jag moder jord och begav mig hemåt.