fredag 20 juli 2012

Utan värdighet



Det här är ett försök till en mössa som jag virkade för ett tag sedan, men precis som bilderna visar så stod det redan på ett ganska tidigt stadium klart att ingen nu levande varelse som jag skulle kunna komma på kan använda denna mössa med värdighet.

Ja, ni ser ju själva.
Bara skam och ingen äkta glädje. Även om man skrattar.
Man kan ju repa upp... men det ligger inte riktigt för mig heller. Gjort är liksom gjort ibland. Så jag förvandlade min tajta tomtehistoria till en vätteväska istället. Och jag tror att det blev lite bättre ur funktionell synvinkel.

torsdag 19 juli 2012

Gömstället


Här är en mössa som jag stickade för ett tag sedan. Den är på tok för stor. Ordentligt för stor. Men det är också lite det som är charmen tycker jag. Jag kallar den för Gömstället. I den får alla galna tankar plats att tänkas. I den får hela hjärnan, universum och till och med håret plats. Fantastiskt! Jag kan försvinna en liten stund och bara gömma mig från det mesta.







Ägg på krutong
















Det här är ju alls ingen matblogg. Men det händer att jag lagar mat. En rätt som var ny för mig, men enligt mor och far en riktig klassiker på 1970-talet är ägg på krutong. Rätten består av en stekt skiva vitt bröd, ett kokt ägg och en vanlig vit sås kryddad med ketchup. Inga konstigheter alltså. Enligt mor och far åt man det typ istället för pizza eller så.

Ohyggligt festligt. Och faktiskt gott!

Experimentell väska

Jag har under de senaste dagarna fortsatt med textil forskning på olika sätt. Det här är det senaste experimentet. Jag ville undersöka om det var möjligt att göra något snyggt/acceptabelt av ett riktigt fult lakan. Jag hade hittat ett superbilligt lakan i en fyndpåse med mattrasor på loppis. Egentligen ville jag ha ett av de andra tygerna i påsen och ett fult lakan blev över.

Jag tycker ofta att det är precis så, att jag gärna vill göra om saker, men att råmaterialet kanske är lite fult. Så går det att göra något snyggt av något fult? Är det möjligt? Det är kanske att dra på lite stora växlar att kalla det för textil alkemi. Men syslöjdsanarki är väl egentligen ingen överdrift?
Jag satte själv upp reglerna för hur det skulle få gå till. Tyget fick inte färgas eller i grunden förändras, men applikationer, detaljer, spetsar och liknande får fästas till tyget. Att måla på tyget tillåts. Jag sydde på några fickor, spetsar, målade en schablon, sydde på en virkad duk, en rosett, några knappar och handtag.

Jag vet inte om jag kan påstå att resultatet blev direkt snyggt, men jag måste nog erkänna att det blev över förväntan.

Överlevare

Symaskinen klarade sig. I fyrtio år har den arbetat hårt och det kan den nu fortsätta med. Efter att röken lagt sig ryckte min far ut och opererade kvickt ut en liten pryl från symaskinen. Det kan vara någon uråldrig anti-störnings-mojäng som skulle göra att radio och symaskin kunde samexistera. Men vem vet. Jag hoppas bara att det blir lugnt framöver.

onsdag 18 juli 2012

Symaskinen brinner

Har blivit tvingad till en liten paus i pysslandet eftersom symaskinen började sy av sig själv och sedan brinna... Det såg väldigt spöklikt ut.

Det är inte första gången och jag hoppas att den ska gå att rädda även denna gång, då jag har hittat en hel del roliga tyger på loppis som jag gärna vill göra något av medan jag är ledig.
Men å andra sidan kan jag ju vila eller virka.

Armvärmare

 Jag vet inte i vilket nummer i ordningen virkade armvärmare det här är. Men de går snabbt att göra och det är väldigt meditativt och trevligt under tiden. Det är visserligen sommar just nu, men här i Jämtland inte speciellt varmt. De sparsamma plusgraderna gav lite inspiration till vinterns frysningar på kontoret. Där sitter jag och huttrar. Men inte längre. Nu har jag riktigt långa armvärmare till min hjälp. Hurra!


Ja, det är skitsvårt att fotografera dem ensam... Men det här får duga.

Textil forskning

En dam som min mor städar hos hade ett par lakan av satin, siden eller något annat glansigt material. Damen tyckte absolut att jag skulle ha lakanen och göra "något kul av dem". Det kom helt klart att bli en utmaning eftersom knall-lila satin är ett lite knepigt material och färg. Men med hjälp av ett par skvättar klorin senare så drog forskningen igång.

Hur mycket klorin behövs för att ändra färg på ett satintyg? Hur gör man det snyggast? Ska man använda blomspruta eller lägga allt i en hink med utspädd klorin? Och hur lång tid tar det?

Jag har nu testat rubbet. 
 Så här såg tyget ut innan. Jag har också sparat ett lakan i den här färgen för att experimentera vidare.
Och här pågår en process med klorin, varmt vatten och lakan. Det tog ungefär en timme för att hälften av färgen skulle avlägsna sig. Färgen blev betydligt mer bleklila och i min smak bärbar.

Här har jag sprayat med ren klorin. Bäst blev det med en mer riktad stråle. Det gäller att skölja ur tyget efter cirka fem till tio minuter, för det går snabbt. Jag vet att klorin inte är något miljöhjälteredskap. Men jag har trots allt valt att experimentera med det för att kunna använda fler tyger. Och det går inte åt så vansinnigt mycket klorin. 

Nu återstår bara att sy. Jag tror att det lutar åt en underklänning. Åtminstone.

tisdag 17 juli 2012

Sommar

Efter en vecka i mental karantän börjar jag nu så smått känna att livet återvänder. Jag har sett tre tranungar på ett fält. Och jag tror att det var någon gång efter det som livskraften kände för att återvända.

Jag har pysslat en del. Bildbevis på detta kommer.

tisdag 3 juli 2012

Sommarlov

Nu tar jag sommarlov, semester och ledigt från mitt ena jobb. Jag kommer att jobba lite grann med webben på tidningen Nära som vanligt, men i övrigt är det bara vin, sovmorgon, romaner och jag vet inte vad som väntar.
Imorgon åker jag till Roskilde. Ledigt, brus, ljud, ljus, människor och träning på att befinna sig i stormens öga.

Eftersom jag på sista tiden har ägnat mig alldeles för mycket åt jobb och alldeles för lite åt kontemplation och gröna växter så har vissa av mina kruk-burna vänner gått bort i värmen. Jag vet faktiskt inte ens om jag kan skylla på värmen, men en del blommor har helt enkelt dött...

När nu blomvattning ska ske av en kompis så har jag inte hunnit ta bort de vissna växterna ännu, så jag har märkt ut de döda med lappar...

måndag 2 juli 2012

Ufo

Idag är det världsufodagen. Jag firar det delvis genom att känna mig som ett.
Men det är också en dag att fira bortommänskligt tänkande, tänkande utanför boxen och oidentiferade flygande föremål. Clas Svahn är inte så impad över den här dagen utan tycker att man bör fira 24 juni som världsufodag istället.
Jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Och tänkande utanför ramarna kan nästan inte uppmuntras nog mycket i tider som dessa.

Jag firar också genom att önska att jag var en rosenbuske och inte en människa. Idag hade det passat mig mycket bättre att vara vacker på håll, ha stickande taggar till kompakt försvar så fort någon närmar sig. Vara oberörbar, ointaglig. Dessutom hade jag haft rötterna långt ned i jorden och känt mig alldeles stadig.
För idag är en sådan där dag då huden känns alldeles för tunn och inte ens glass hjälper!

söndag 1 juli 2012

Armband i söt gammal spets

Mer på det sockersöta temat här. Jag har gjort en armledsvärmare, eller kanske snarare ett armband. Det är gjort av en gammal virkad duk, ett par olika sorters spets, knappar som jag hittat på mina föräldrars vind. Oklart hur gamla knapparna kan vara, men de har tillhört min farmor så antagligen är de supergamla. Armbandet sätts i hop med hjälp av en blomformad knapp och ett satinband. Rosett av vitgrå spets döljer sömmen. Jag gillar många nyanser av vitt.





Physalisskal och gam

Gam och physalis i ett halsband. Jag har inte tänkt på att physalisskal är ett utmärkt matieral tidigare.
Jag har limmat fast physalisskalet och gamen i svart krympplast och sedan hällt på en typ av flytande plast för att bevara kalaset utan att det går sönder.

Det kommer nog att komma mer växtmaterial i mina prylar framöver, om inte annat så ser det väldigt roligt ut på pysselbordet när skal trängs med pärlor och maskiner. Och att "skräpet", det överblivna från frukten inte behöver kastas utan att det går att titta på det med nya ögon, klippa i det och göra smycken av det.

Grönt

Halsband i gröna nyanser. Dödskalle, plastpärla och en grön pälstuss samt kulkedja i grönt. Känns helrätt just nu tycker jag.

Dödskalle och fjädrar

Örhänge med dödskalle och fjädrar i turkost.

Blått porslin i ny inkarnation

Mer porslinskross. Blått den här gången. Mjuka kanter och silverkedja. Ja, jag är faktiskt ganska nöjd med den här!

Porslinskross när det är som bäst



I den sockersöta serien ingår också blommigt porslin! Jag har krossat det för hand, eller ja, med hjälp av en hammare. Jag har polerat kanterna i flera steg så att de är mjuka och fina. Och för att känslan ska bli riktigt kafferepig och gullig så har jag ett spetsband som kedja.

Gam

Gam i krympplast. Ytterligare ett av de mindre populära djuren som jag tycker förtjänar ett bättre rykte. Gamen är ju djurvärldens riktiga miljöhjälte. Hon äter dött kött, är raggig och klarar sig för det mesta. Gamen har också ett av djurvärldens allra mest imponerande immunförsvar. Det lär ju krävas när man lever på kadaver... Imponerande i alla fall tycker jag och bär med mig lite gam-styrka i örat.

Porslin

Porslinsmålning anses kanske inte som den mest hippa fritidssysselsättningen 2012. Obegripligt tycker jag i en värld där cupcakes, knyppling, surdegsbröd och papiljotter vinner allt större mark.
Porslinsmålning är förutom avkopplande och riktigt roligt faktiskt ett kul sätt att göra smycken.
Och man måste inte måla blommor eller ens ha gått estetisk linje på gymnasiet för att prova. Det verkar heller inte finnas någon nedre åldersgräns för när man kan tycka att det är kul. Jag är 30 och tycker att porslinsmålning fyller mitt liv med allra största mening.

Jag har bara målat på vanliga dekorporslinsbitar som man kanske egentligen ska ha i blomkrukor eller så.

De här tre ska bli till halsband. Jag ska bara limma på hängen och ge dem kedjor så kan de bli mänskliga följeslagare vilken dag som helst.

Från vänster hittar vi: Furry eyes, ancient inspiration och blue.

Urgullig blåmes

Halsband med glas, strass och silverkedja. Och en liten blåmes.
I min oavslutade serie "incredible sweet", eftersom mycket jag gör bara är så gulligt och glittrigt så att jag knappt vet varifrån det kommer. Men det spelar ingen roll, vill det bli gjort så ska inte mitt medvetande stoppa händerna från att göra det.

Kackerlacka

 Provocerande och onödigt stor ring med kackerlacka i äkta plast. Ringen är i någon svartmålad metall. Ett jättesnabbt pyssel av enkelt snitt.

Jag är just nu väldigt inne på impopulära djur. Djur som går sin egen väg och inte smörar för oss människor. Kackerlackan är en sådan, en riktig överlevare och en cooling i insektsvärlden. En av mina personliga favoriter.
Jag försöker också att göra upp med min långvariga, personliga nemesis spindeln, men på den fronten går det trögare. Även om jag inte är lika spindelrädd som för några år sedan så går pulsen fortfarande upp när de med sina Sleipnermånga ben gör anspråk på samma levnadsyta som jag... men jag jobbar på det.

Halsband

Under min ensamhetsträning har jag pysslat en del.
Här är ett litet halsband med en bekymrad clown.
Just den här är bortlovad till min syster.