fredag 25 november 2011

Premiär

Medan mörkret faller illa kvickt, obönhörligen och oupphörligen så finns det bara en sak att göra. Och det är att fira satsumaspremiären. Den söta, soliga frukten med piggt orange skal som bara längtar efter mig firas med glada utrop och ett fotografi.
Säsongens första ljuvliga lilla citrusfrukt är vacker både för kropp och själ.
I en tid då mitt liv präglas hårt av en otroligt jobbig konflikt här hemma gäller det att titta på citrusfrukter, känna hopp och att dela med sig av en klyfta. Konflikten som består i att en av mina råttor fått för sig att jag är en fiende och tar varje tillfälle att spilla mitt blod. Och jag försöker att vara analytisk, förstå, lösa problemet och att läka.
Då är det bra med ett par alldeles fredliga satsumas.

tisdag 22 november 2011

Kamp

Bild från i somras som nu säger väldigt mycket om läget just nu. Krig.
Men ett bra krig. Det är en kamp för mig själv. Och kanske för första gången i mitt liv är det inte jag själv som är den största fienden.

måndag 7 november 2011

Mat

Jag kokar. Värker och förändrar. Det är fantastiskt.

fredag 4 november 2011

Idag såg livet ut så här


Jag behöver skala bort allt vad färg heter just nu. Även om hösten är underskön så vill min hjärna intrycksbanta. Jag sitter med öronproppar i min fåtölj och vill att det ska vara tyst. Jag trycker in öronpropparna så långt att jag hör hjärtslagen bulta i kroppen. Alla onödor måste bort... och jag som aldrig varit speciellt mycket för enkelhet tidigare. Ovant.

torsdag 3 november 2011

Osmältbar

Jag är oförmögen att smälta in, på arbetsplatser, i sociala sammanhang och i folkmassor. Orden gömmer sig när jag som bäst behöver dem och jag förvandlas till en skrämd kanin.
Kanske har jag en högre smältpunkt och därför inte lyckas smälta in. Jag är kanske av ett annat material.
Kanske borde jag ha vant mig vid det här efter snart trettio år. Men jag gör inte det. Jag fortsätter att känna mig som ett exotiskt djur, eller som en gråsugga bland arapapegojor. Det ena är inte bättre än det andra.

onsdag 2 november 2011

Välja och välja bort

Skala av.
Välj.
Prioritera.
Det känns våldsamt, men jag skalar. Allt som inte får mig att må bra läggs på komposten. Rent bildligt åtminstone, för ännu har jag ingen fysisk kompost tillgänglig.

Tjockt

Det är mycket jobb just nu. Kastanjer i jackfickorna, svettiga mardrömmar på nätterna, ett mörker som sveper sig runt mig tätare än dimman som legat Stephen King-troget över Skåne nu i flera veckor känns det som.
Även om blodet flyter trögt i ådrorna så vet jag att det är så här som det ska vara. Jag känner mig lite som ett höstlöv som vägrar gå vidare...

tisdag 1 november 2011

Fångst

Jonas, pappa, två främmande människor och en främmande staty på Carlsbergs glyptotek, Köpenhamn.

Förmultning är så spännande

Hösten är precis som våren. Fast tvärtom.
Varje dag är en stor förändring. Ett blad som letar sig ut i solen eller en växt som sjunker ihop allt mer.
Eller jorden som drar sig samman till vila. Jag tycker att förändringarna och skiftningarna i naturen blir mer och mer spännande för varje år som går. Det ger en frid inför att åldras. Om allt fortsätter att öka i spänning så blir ju livet bara mer och mer spännande ju fler varv jorden snurrar. Det ger en otrolig frid. Och en längtan efter att titta mer på när löven långsamt förmultnar.

Det går en fluga på fönstret

Det är första november.
Jag ser en fluga. Och blir förvirrad och glad.
Den går på fönsterrutan i solsken.

Löven har fallit av träden och jag vill att flugan ska få komma in i värmen.
Inte frysa.
Det är inte bra att frysa, så därför har jag köpt nya skor som det inte är hål i.
Så att jag ska slippa frysa om fötterna.
Med varma fötter är det lättare att upptäcka en fluga som promenerar på fönsterrutan.